Samarbete ger resultat

Seko sjöfolk har under de senaste 10-12 åren haft ett bra samarbete med sjöarbetsmarknadens parter, som alltså är Sjöbefälsföreningen SBF och föreningen Svensk Sjöfart (fd Sveriges redareförening). En stor anledning till att detta samarbete en gång startade och utvecklades var finanskrisen 2008-2009, där efterdyningarna gjorde att det kommit in lite nya kvastar i branschen på båda sidor. 

I förhandlingarna var det ett trettiotal frågeställningar där vi arbetsköpare och arbetssäljarna stod så långt ifrån varandra att det inte kändes möjligt att lösa med en vanlig diskussion. Efter att ha suttit ner under en heldag med företrädare från Seko sjöfolk, sjöbefälen och ett antal redare samt personer från Svensk sjöfart kunde vi lägga undan 25 av frågorna som vi inte behövde tjafsa om. Kvar fanns ju några frågor som delade oss, men även om vi stod långt ifrån varandra valde vi tre parter att samarbeta kring de viktiga frågor som förenade oss, där vi kunde visa upp enigheten inför politiken.

Historiskt sett, i mitt fall sedan slutet av 1980-talet och framåt, har vi haft samarbeten med arbetsköparna samtidigt som vi i andra ärenden har legat nergrävda i skyttegravar med olika agendor på hur vi vill att sjöfarten ska utvecklas. Vi har blottat våra osämjor inför politiken och beslutsfattare, men de gånger vi har uppträtt offentligt med en gemensam ståndpunkt har vi oftast – för att inte säga alltid – vunnit politikens öra. 

Den största fighten vi hade var kanske efter det att Norge 1987 och Danmark 1988 införde sina internationella andrahandsregister, som i princip gav besättningarna sparken på stående fot och där lagstiftningen tillät anställning av sjömän från tredje land till usla villkor. Detta ville även dåvarande redareföreningen genomföra i Sverige, men där lyckades Svenska Sjöfolksförbundet stoppa förslaget politiskt och vi drev i stället igenom nuvarande modell inom näringen. Sedermera har våra danska och norska sjöfolksvänner trots detta hittat samarbeten genom åren med sina rederiorganisationer.

För drygt tio år sedan bildade vi Blå Skatt, en politisk samarbetskampanj för att få till en svensk tonnagebeskattning, och det fick vi till sist även om det inte var fullt ut i den inriktning som de sociala parterna ville. Vi har också ganska nyligen i princip lyckats få bort stämpelskatten inom branschen och väntar spänt på en ny bättre tonnagebeskattning 2.0.

När vi nu har löst ett par frågor gemensamt åt redarna så har båda ombordorganisationerna egna hjärtefrågor som vi gärna driver inom samarbetet i Blå Tillväxt. Till exempel att sjömannens pension ska beskattas enligt den skattesats som sjömannen har som ombordanställd. Jag hoppas verkligen att Svensk sjöfart och redarna ställer sig bakom nya samarbeten inom Blå Tillväxt, inte bara gällande redarnas villkor utan även kring sjöfolkets villkor. Det är annars inte det vi kallar att samarbeta. 

Kenny Reinhold
Ordförande, Seko sjöfolk