En gång sjöman, alltid sjöman

Efter över 50 år till sjöss ser Björn Bengtsson fram emot att utveckla sitt extraknäck som plattläggare. Och möjligen göra ett och annat inhopp på M/S Skåne – oavsett pension kommer han alltid att förbli sjöman. Björn Bengtsson bjuder på kaffe och fikabröd i sin lägenhet i Västra Hamnen i Malmö. Det är bara en dryg kilometer bort från rederikontoret där han skrev på som mässkalle på sitt första fartyg Hillersborg. Björns pappa hade varit sjöman men det var inte han som gjorde att Björn sökte sig till sjömansyrket. Istället var det en vän som arbetade som motorman på Broströms som väckte intresset. Efter att ha följt med ombord Sparreholm hade han bestämt sig. – Jag kände direkt att det här kunde vara något för mig. Jag minns att morsan grät när jag berättade att jag skulle gå till sjöss. För en 15-årig grabb öppnade sig äventyret ombord Hillersborg med turer till bland annat Irland och Skottland. Med nästa fartyg – Madzy från Donsö – blev det förutom nya arbetsuppgifter på däck även mycket Östersjöfart med bland annat spannmål till Tyskland. Fartyget gjorde även många turer till Bottenviken och trafikerade hamnar i både Sverige och Finland. En kväll vid Borkum Riff i slutet av 1960-talet fick han uppleva sjömanslivets faror på nära håll. Sikten var obefintlig på grund av kraftig dimma när två fartyg i närheten av Madzy kolliderade i farleden. Kollisionen var så kraftig att det ena fartyget inom kort förliste. – Jag hade blivit tillsagd att gå ut på däck och signalera med morselampan. Man kunde känna oljelukten och höra hur folk skrek i vattnet. Det var helt vindstilla, berättar han. Besättningen på Madzy kunde rädda två personer. Ytterligare en besättningsman kunde räddas av sjöräddningen. I övrigt förolyckades alla ombord det sjunkna fartyget. – Det var naturligtvis en fruktansvärd olycka. Men annars trivdes jag bra på Madzy. Det var ett av de bästa jobben jag haft. Efter några år lockade dock hemmalivet i Malmö så mycket att Björn bestämde sig för att prova arbetet på färjorna till Köpenhamn. Först som sommarvikarierande matros på Gripen, sedan även på de mindre och snabbare bärplansfärjorna Svalan och Tärnan. I samband med att linjen Limhamn–Dragör utrustades med nya färjor började Björn arbeta där. Det var på Ofelia som han blev skyddsombud för första gången. Ett ansvar- som även följde med till snabbfärjan HSC Felix och M/S Skåne. – Arbetsmiljö har alltid legat mig varmt om hjärtat. Jag har aldrig varit rädd för att säga till om jag tyckt att något var fel, säger han. Det senaste fartyget Björn arbetat på är M/S Skåne. Han började där 1999 och gjorde sin sista dag i februari i år. Men han har varit på besök ombord flera gånger efteråt när färjan legat still i Trelleborg. – Egentligen kände jag inte alls för att gå i land. Och många ombord tycker att jag ska hoppa in som vikarie. Det hade varit jätteroligt om det blev av. Samtidigt får han nu mer tid för att utveckla sitt extraknäck som platt- och kakelsättare. – Det känns som det finns hur mycket jobb som helst. Jag har hållit på med det i 20 år, det jag gillar mest är att det blir synliga resultat av arbetet, att man skapar något, säger han.