”Kriminaliseringen av sjöfolk har blivit vardag”

Kriminaliseringen av sjöfolk i världen har ökat. Nu har IMO och ILO tagit fram riktlinjer för att öka skyddet för dem som fängslas för påstådda brott. Mark Dickinson, representant för sjöfolk i ILO, tror att riktlinjerna kan öka medvetenheten i branschen. 

I september i fjol dömdes kapten Marko Bekavac och förste styrman Ali Albokhari till trettio års fängelse i Turkiet. De anhölls 2023 när de arbetade på ett Panamaregistrerat fartyg som fraktade kol mellan Colombia och Turkiet. I lasten hade den turkiska polisen hittat narkotika. Enligt ITF fälls de för brott utan några bevis. Domstolen anser att de har ett så kallat kommandoansvar. Förutom kaptenen och förste styrman greps ytterligare åtta personer ur besättningen. De har alla suttit anhållna under ett helt år. Övrig besättning, som är från Polen, Ryssland och Filippinerna, har nu fått åka hem, alla anklagelser är avskrivna, eftersom det inte fanns några bevis.

– Kriminaliseringen av sjöfolk har blivit vardag, säger David Heindel, ordförande för ITF Seafarers’ Section, med anledning av fallet.

– Vi ser liknande fall hela tiden. Sjöfolk som blir behandlade som brottslingar, de hålls kvar i häkte månader i sträck utan rättegång, och sedan blir de dömda till långa straff för brott de inte begått – ett grovt övergrepp mot deras mänskliga rättigheter. 

---

Riktlinjerna för behandling av sjöfolk vid sjöolyckor, som antogs 2006, hjälper inte dem som nu fängslats för påstådda brott. De ökade fallen av kriminalisering har fått IMO att ta fram nya riktlinjer för att skydda anställda till sjöss, så att de har bättre möjlighet till rättvis behandling. I november förhandlade en gemensam arbetsgrupp för IMO och ILO fram de nya reglerna och förhoppningen är att de ska täppa till luckorna. 

Mark Dickinson är vice ordförande för ITF Seafarers’ Section och talesperson för sjöfolk i ILO. Han företräder arbetstagarna i den gemensamma IMO/ILO-arbetsgruppen. Han har noterat att mycket har förändrats sedan de tidigare riktlinjerna för sjöolyckor skapades. Antalet fall där sjöfolk har dömts för påstådda brott, ofta i för dem helt främmande rättssystem, har ökat.

Antalet fall där sjöfolk har dömts för påstådda brott har ökat.

Mark Dickinson är realistisk och tror inte att riktlinjerna kommer lösa de grundläggande problemen, de är inte i sig lösningen. Men han ser dem som en bra början för parterna och intressenterna att arbeta vidare med. Riktlinjerna är också en påminnelse till regeringarna om deras skyldigheter, de kommer att vara ett riktmärke och även öka medvetenheten inom hela branschen. Och många regeringar kommer att följa dem, menar han.

– När fackföreningar och andra aktörer vill ställa regeringar till svars kan de hänvisa till riktlinjerna. Medvetenheten om egna rättigheter kommer att öka bland sjöfolk och nyckelpersoner. Det hjälper dem och deras fackföreningar, som kämpar för dem, att säkerställa att sjöfolk får en rättvis behandling, säger han.

---

Det är rutin att myndigheter håller kvar sjöfolk när påstådda brott eller olyckor sker, förmodligen på grund av oro för att de inblandade kanske inte kommer tillbaka vid eventuella framtida rättegångar. Ofta kan det dock dröja flera år innan rättegången drar igång, vilket innebär att sjöfolk hamnar i limbo. Problemet är även att myndigheterna saknar förståelse för sjöfolks utsatta position. De befinner sig alla långt hemifrån, i ett helt nytt rättssystem med ett annat språk än det egna. Samtidigt saknar de kontakter i det lokala samhället. Det händer också att de styrande passar på att skylla brott på sjöfolk, utan bevis, för att på så sätt visa handlingskraft. Sjöfolk blir syndabockar, när de ansvariga inte hittar de skyldiga. 

De nya riktlinjerna är då en påminnelse för aktörerna i branschen om sjöfararnas mänskliga rättigheter. Det viktigaste är, enligt Mark Dickinson, att alla ska betraktas som oskyldiga, till dess dom har fallit. Riktlinjerna informerar om de rättigheter som alla har när de står anklagade för ett brott. Det handlar till exempel om rätt till en rättvis rättegång, rätt att vara tyst och att ha rätt att förstå vad som sägs. De omfattar även rätt till juridiskt stöd, rätt till kommunikation med konsulär representation och tillgång till sjöfolksrepresentanter (fackföreningar) och kontakt med anhöriga. 

Enligt Mark Dickinson är de utgångna passen en bra illustration av hur länge sjöfolk ofta sitter fängslade.

Reglerna talar även om det ansvar som flaggstater, fartygsägare, hamnstater och de drabbades hemländer har, dessutom om hur de bör agera. De ska alla samarbeta för att hjälpa den drabbade. Utgångna pass och resehandlingar är en viktig fråga för frihetsberövade sjöfolk, och intressenter måste vara mer proaktiva i de här fallen. Enligt Mark Dickinson är de utgångna passen en bra illustration av hur länge sjöfolk ofta sitter fängslade.

Parterna har en samsyn och har gemensamt formulerat sig i arbetet med att ta fram riktlinjerna. Mark Dickinson tror att denna konsensus beror på det faktum att frågan rör deras anställda och fackliga medlemmar.

– Gruppen av fartygsägare och sjöfolk arbetade mycket effektivt tillsammans. Vi ser behovet av att bygga en solid grund för att nå målet, en rättvis behandling av sjöfolk som fängslats misstänkta för påstådda brott, säger han.

Målet är en rättvis behandling av sjöfolk som fängslats misstänkta för påstådda brott.

---

Nästa steg i processen är att de nya riktlinjerna ska godkännas av både IMO:s juridiska kommitté och ILO:s styrande organ i mars 2025. När de antagits kommer ILO:s och IMO:s medlemsländer att uppmanas att implementera dem. Dessa riktlinjer för att förhindra orättvis behandling och kriminalisering av sjöfolk är det tredje samarbetet mellan IMO och ILO. Tidigare antagna riktlinjer handlade om sexuella trakasserier ombord på fartyg och övergivande av sjöfolk.

Helene Götberg

FAKTA: Internationella organisationer:
IMO – International Maritime Organization
ILO – International Labour Organization
ITF – Internationella Transportarbetareförbundet