Vad vill Sarf:s nya ordförande?

Anders Boman är chief operating officer på Gotlandsbolaget och sedan i våras nyvald ordförande för Sarf, Sjöfartens arbetsgivareförbund. Hur ser han på sin nya roll på Sarf, och för den delen på Sarfs roll inom sjöfarten?

På Gotlandsbolagets hemsida benämns han ”Head of Growth”. Själv kallar han sig ”Chief operating officer”. Någon svensk översättning av titeln vill han inte ge sig in på, men konstaterar att han jobbar med att utveckla bolaget på olika sätt. I våras valdes han till ny ordförande för Sarf, Sjöfartens arbetsgivareorganisation, och det är i den rollen han intervjuas här.

Vad är ditt huvudsakliga uppdrag som ordförande för Sarf?

– Styrelsen har inte gett mig något specifikt uppdrag att genomföra, men det ligger ju i rollen att utveckla och driva den verksamhet Sarf är satt att göra. Arbetsgivarfrågorna är centrala för hela sjöfarten, och det är viktigt att vi på ett konstruktivt sätt jobbar med kompetensförsörjning, utbildning, att utveckla personal och se till att behålla våra anställda. Det kan låta lite högtravande, men det jag vill komma åt är att det inte enbart handlar om utbildning. Hur gör vi då det här? Jag menar att vi gör det genom att ha en näring som växer.

Vad är din vision för Sarfs arbete?

– Jag vill gärna trycka på vikten av att ha ett konstruktivt samarbete inom näringen. Det är oerhört viktigt att vi som arbetsgivarorganisation har förmågan att ha två bollar i luften samtidigt; vi är motpart till Seko sjöfolk och Sjöbefälsföreningen i avtalsförhandlingar och där ska det vara tuffa, bitvis hårda men bra förhandlingar. Våra medlemmar och era medlemmar ska kunna känna sig säkra på att respektive organisation företräder deras intressen på allra bästa sätt. Med det sagt – när vi går ut ur rummet efter en hård förhandling måste vi också kunna ta en lunch eller samtala över en kopp kaffe och prata frågor där vi är ”medparter”, och där allas våra medlemmar gynnas genom att vi jobbar tillsammans i frågor där vi har en samsyn på hur vi kan utveckla den svenska sjöfarten.

Hur ser du på förhållandet mellan Sarf och fackförbunden?

– Vi har just gått igenom en avtalsrörelse. Den var klar innan jag tillträdde, men det jag hört är att det inte varit en enkel process, men ändå en konstruktiv process. Är förhållandet perfekt idag? Absolut inte! Men är det dåligt? Nej. Ingen part blev väldigt nöjd, men vi kan konstatera att förhandlingarna gick i mål. 

Vad ser du för frågor där Sarf och fackförbunden kan ha en samsyn?

– Vi har ju haft en samsyn när det gäller de stora, näringspolitiska frågorna som tonnage- och stämpelskatten och det arbetet har varit viktigt och gett resultat. Men eftersom jag är så pass ny i den här rollen vill jag inte gå ut och göra några bombastiska statements efter den här korta tiden, det får komma efterhand och i samråd med styrelse och personal på Sarf. Men en sak jag kan nämna är att jag tycker vi borde kunna arbeta för att ha avtal som vi och nästa generation förstår. Det handlar inte om att göra det bättre eller sämre för endera parten, utan att skapa tydlighet kring vad som gäller så vi inte hamnar i dumma tolkningstvister. Det är ett utmärkt arbete att syssla med mellan avtalsrörelserna.

Totalförsvarsfrågan har varit stor det här året i Almedalen – vilken roll har Sarf där?

– Jag upplever att det här är en fråga som vi måste adressera omedelbart. Sjöfarten har varit lite nyvaken kring det här, och nu måste det gå fort. Vi har inte processerna på plats, rutinerna, vem som ska prata med vem, vilka kommunikationsvägar vi ska ta. Det här är ju naturligtvis även en arbetsgivar-/arbetstagarfråga som jag verkligen tror kommer att behöva hanteras i gemensamma samtal. Vad gör vi till exempel om Försvarsmakten kommer och rekvirerar ett visst fartyg som ska transportera x antal bandvagnar upp längs norrlandskusten. Vad gäller då? Kan arbetstagaren hävda vilotidslagen? Kan arbetsgivaren kräva att de anställda fortsätter vara ombord? De här processerna behöver komma på plats så att vi är överens om hur vi ska agera innan det blir skarpt läge. 

Hur ser du på framtiden för svensk sjöfart – är den ljus eller mörk?

– Jag tycker den ser ljus ut – förutsatt att vi alla fortsätter på den inslagna vägen där vi söker samarbete på de områden där vi faktiskt är överens, som till exempel det vi åstadkommit med tonnageskatten. 

Regeringen har nyss fattat beslut om att fler nationer ska få sina behörigheter jämställda med svenska – det har skapat en viss oro bland våra medlemmar för hur det kommer att se ut med efterfrågan på svenska sjömän framöver?

– Jag vill ändå påstå att det finns ett generellt behov och en önskan i branschen att attrahera svensk personal till sjöjobb, då pratar jag både manskap och befäl. Min personliga åsikt är att vi i branschen behöver bli bättre på att behålla personal och erbjuda alternativ. Om någon jobbat som matros i tio år, har fått småbarn, försöker få ihop livspusslet – då ska vi kunna erbjuda ett jobb i land! Vi måste bli bättre på att behålla folk. Det är ju inte så att det är långa köer framför dörrarna till arbetsförmedlingen för jobb till sjöss. Vi måste visa att sjöfarten kan erbjuda alternativ, att ett yrkesval inte är ”för alltid” utan att det finns möjligheter att jobba en period med annat även inom sjöfarten. Jag tror det är nödvändigt om vi vill behålla folk, och kunna locka nya, till branschen.