”Var inte rädd för att prova”

Katrina Jakobsson gick en medlemsutbildning i Seko sjöfolk och blev sektionsordförande på kuppen. Det ångrar hon inte.

Det var på hösten för två år sedan som Katrina Jakobsson anmälde sig till en medlemsutbildning i Visby. Hon hade gått arbetsmiljökurser som skyddsombud i Destination Gotland och tänkte att det vore intressant att lära sig lite om arbetsrätt också. 

Hon hade arbetat i rederiet i sex år och bara haft säsongsanställningar. 

– Ett par månader tidigare hade det gått upp för mig att det skrivits lokala avtal där man i mina ögon sålt ut medlemmarna genom att ge rederiet möjlighet att säsongsanställa nästan året om. Eftersom man inte får tillgodoräkna sig anställningstiden som säsongsanställd så hade jag hundratals dagar som inte räknades, säger hon. 

Det gjorde Katrina irriterad. Hon kontaktade ombudsman Peter Skoglund och frågade ”får det verkligen vara såhär?”. Han tipsade om medlemsutbildningen.  

– Efter den blev mitt intresse ännu större. Det var otroligt intressant att grotta ner sig i avtalen och jag insåg hur många punkter som inte efterlevdes, säger hon. 

Jag insåg hur många punkter i avtalen som inte efterlevdes

Samma höst skulle ordföranden för Destination Gotlands Seko-sektion gå i pension. Katrina fick frågan om hon ville nomineras till efterträdare.

– Sedan gick allt i raketfart och på årsmötet valdes jag till ny ordförande, säger hon. 

Hon fick stort stöd av sina medlemmar från start. ”Du är rätt person”, sa de. ”Du säger vad du tycker och tänker och det behövs hos oss”. 

Katrina menar att rederiet under lång tid hade kunnat göra som de ville utan att någon ifrågasatte. 

– Mina första två år som ordförande har till stor del handlat om att få tillbaka basgrejerna. Periodscheman som fungerar, vilotid, deltidsanställningar… Det kan kännas som smågrejer i ett rederi där det fungerar, men hos oss gjorde det inte det. Vilotiden är fortfarande en het potatis, säger hon.  

Kort efter att hon blivit vald levererades det första av rederiets nybyggen från Kina. 

– Mitt i allt fick vi hem nya fartyg. Vi kom in för sent i det arbetet, hade inte gått igenom ritningar och så vidare. Man hade också satt en orimlig säkerhetsbemanning vilket lett till processer mellan oss och rederiet, säger Katrina. 

Hon beskriver den första ordförandetiden som en bergochdalbana. Stödet och uppmuntran från kollegor och andra förtroendevalda ombord har betytt mycket. 

– Folk är glada att det händer grejer, säger hon. Men det finns fortfarande massor att göra och vi är långt ifrån i hamn. 

Katrina vill uppmuntra andra att ta förtroendeuppdrag. För den som tvekar tipsar hon om att det finns många bra utbildningar att gå. Det är också bra att hitta en mentor.

– I mitt fall har jag haft stor hjälp av Peter och de andra ombudsmännen. Är det något jag inte vet så vänder jag mig till dem och får den hjälp jag behöver. Det är en trygghet, säger hon och fortsätter:

– Folk har ofta uppfattningen att förtroendevalda ska göra och kunna allt själva. Så är det inte. Det finns alltid stöd att få, men du måste be om det.

Folk tror ofta att förtroendevalda ska göra och kunna allt själva. Så är det inte

Fackligt förtroendevalda har en viktig roll, menar Katrina Jakobsson. 

– Vi måste hjälpas åt att se till att arbetsgivarna inte tar mer mark. Bevaka våra rättigheter och skyldigheter. Arbetsgivare är kreativa när det gäller att tolka lagar och då måste vi finnas där och pusha tillbaka, säger hon. 

Vanliga medlemmar utan förtroendeuppdrag är lika viktiga, påpekar Katrina. Finns det inga medlemmar så finns det snart inga kollektivavtal, för då finns det ingen som bär dem. 

Hon menar att det behövs fler förtroendevalda ute på arbetsplatserna. Inte minst kvinnor.

– Ska vi få det mer jämlikt på högre positioner så måste vi ha in fler kvinnor lokalt, som tar plats och lyfter frågor som männen inte gör. Till exempel att hitta lösningar för att kombinera familjeliv och arbete till sjöss.

Hon betonar att det inte handlar om att män gör ett dåligt jobb, utan om att alla tjänar på att bredda perspektivet.

I dagsläget är Katrina Jakobsson ensam kvinna i Seko sjöfolks styrelse. Det är inget hon tänker på. 

– Vi har en bra styrelse med högt i tak och bra dialog. Det jag säger tas på allvar och jag uppfattar inte att mitt kön är en fråga överhuvudtaget, säger hon. 

Hennes tips till alla som vill engagera sig fackligt är att våga ta plats. Hon uppmanar fler att våga ta förtroendeuppdrag.

– Man ska inte vara rädd att prova! Vem som helst kan bli förtroendevald, och märker man att det inte passar så finns inget som säger att man måste sitta kvar tills man går i pension eller inte blir omvald. Det är alldeles för få som provar, säger hon.

Vem som helst kan bli förtroendevald

Att vara sektionsordförande är otroligt givande, menar Katrina. Största drivkraften är den uppmuntran hon får från kollegor ombord och på landsidan. 

– När någon säger att jag gör ett bra jobb så kan jag leva på det i veckor.

Tunga dagar, när hon haft personärenden som tagit kraft och energi, är det bra att kunna plocka fram berömmet ur minnet. 

– Jag tänker också på att vi hela tiden kommer framåt. För varje dag kommer vi lite närmare att vara i fas med lagar och avtal. Vi är på rätt väg och det blir bara bättre. Det är en drivkraft i sig.

Läs mer: Fyra röster om uppdraget som fackligt förtroendevald