Vem ska jobba ombord?

Går vi en hyfsat vanlig sommar till mötes? Om så, hur ska rederierna lyckas rekrytera tillräckligt med personal? Det är inte bara inom driften som rekryteringen är en utmaning. Även inom intendenturen, där så många mist jobbet under pandemin, söker rederierna nu med ljus och lykta efter folk.  

Utmaning är ordet. När personalcheferna på fem av de stora rederierna ska beskriva läget är det just ”utmanande” de säger, om och om igen. Någon vill tona ner läget en aning, andra säger rakt ut att de är oroade för hur det ska gå till sommaren. På kort tid behöver var och en rekrytera hundratals personer till intendenturen – tror de. För det finns en oroshärd till: omikron och de ständigt skiftande restriktionerna. 

– Det är svårt att säga: Hej, kom och jobba hos oss i sommar men vi vet inte säkert eller precis när, säger Lena Marcus, Viking Lines HR-chef på sjösidan.

Ovissheten om såväl smittspridning och restriktioner som människors kommande lust att resa, är förstås stor. Ingen sitter på vare sig en kristallkula eller några svar. Vid den här tiden på året brukar personallistorna inför högsäsongen vara så gott som spikade på rederierna. I år är rekryteringsarbetet långt ifrån klart. 

– Vi utgår från att vi kommer att vara i full gång i sommar. Men vi avvaktar lite med själva annonseringen. Vi vill ju vara transparanta och inte ge någon falska förhoppningar, säger Lena Marcus.

Vi vill inte ge någon falska förhoppningar

Problemet är inte bara ovissheten. Söktrycket är inte alls som förr. Det var länge sedan folk köade i hamnen för att få mönstra på. Om resandet tar fart under våren – vilket de flesta trots allt verkar tro – behöver bolagens rekryterare lägga manken till. 

– Om rederierna inte får tag i de kompetenser de behöver när det väl vänder, kommer passagerarna försvinna. Folk vill ha bra service, så är det, säger Oskar Lindskog, ombudsman på Seko sjöfolk. 

Bristen på kockar, kallskänkor och erfaren serveringspersonal är skriande i hela landet. Det visar både Arbetsförmedlingens statistik och framtidsprognoser och det vittnar hela restaurang-, hotell- och besöksnäringen om. Inte heller är det enkelt att få tag i servicepersonal.

– Vi behöver anställa en stor massa. Totalt söker vi 450 personer, merparten servicevärdar och kockar. Det är en verklig utmaning. Många i branschen har ju bytt karriär, säger Therese Vikström, personalchef på Stena Line Skandinavien.

Många i branschen har bytt karriär

Det är just det som är haken. Pandemins omfattande uppsägningar på flertalet av rederierna har inte bara gjort att den ordinarie personalstyrkan är mindre när det är dags att gå in i den förväntade högsäsongen. Många av dem som förlorade jobbet har dessutom sökt sig vidare. De har börjat plugga, hittat andra arbetsplatser eller gett sig in i nya branscher. 

På Stena Line sades 500 personer upp på ett bräde 2020. Sedan dess har 96 servicevärdar och 39 kockar återanställts. Av de uppsagda står idag 82 personer kvar på förturslistan och ska erbjudas säsongsanställning för sommaren, uppger Therese Vikström. Det innebär att över hälften av de som jobbade för rederiet innan pandemin slog till har sökt sig vidare.

– Redan förra sommaren, då Stena Line var sena med att börja rekrytera, var det uppen-bart att många hade gått till andra rederier eller andra yrken. Nu är vi i samma situation, fast den här gången har ännu fler dragit vidare, -säger Daniel Holmgren, facklig företrädare på Stena Line.

Kollegan Ulf Norström, facklig också han, är orolig för att bristen på erfaren personal ska öka arbetsbelastningen för den ordinarie besättningen än mer, precis som den gjorde i fjol. 

– Det enda bra med det här är att arbetsgivarna äntligen förstår att de så kallade enkla jobben inte är så enkla. Det går inte bara att trycka in folk, det behövs människor med kompetens, säger han. 

Just denna fråga är ett huvudbry för bolagen. Det bekräftar bland annat Destination Gotlands personalchef Katarina Yng. Gotlandsfärjornas personalstyrka är fortfarande intakt och utgångsläget är därför förhållandevis gott. Ändå är det ingen enkel match att rekrytera rätt personer till de 250 tjänsterna som kabinvärdar, kockar och kallskänkor som behöver tillsättas inför sommaren.  

– Vi vill ju ha folk med rätt kompetens och som klarar våra hårda krav. Som tur är har vi många som återkommer år efter år. Vi har också fått in en hel del ansökningar, även om söktrycket inte är jättehögt. Lite orolig är jag, men som det ser ut nu tror jag att vi ska klara det.

Vi vill ha folk med rätt kompetens och som klarar våra hårda krav

En återkommande källa till bekymmer är dock de sommarjobbare som inte håller hela anställnings-perioden ut, menar Katarina Yng. Ofta unga människor som jobbar i land under friveckorna och kanske festar loss i Visby om kvällarna. 

– Vissa av de här sommarfåglarna orkar inte mot slutet och sjukskriver sig. Det kan jag oroa mig för.

TT-Line har tack vare omfattande frakt också klarat sig bra under pandemin och varken behövt permittera eller säga upp personal. Personalchef Anette Wugk säger att de nu planerar för en sommar med betydligt fler passagerare, kanske i stil med 2019, och därför är i full gång med att få ihop säsongsbemanningen. 

– Söktrycket är inte vad det har varit. Kockar är svårast, men även cateringvärdar. Det krävs ju både rätt kompetens och personer som kan och vill anamma det speciella livet. 

Söktrycket är inte vad det har varit

När proppen gick ur sommaren 2021 var det många som slogs om samma personal. TT-Line lyckades inte bemanna upp intendenturen tillräckligt. För att lösa situationen valde de att ta in två utländska personer från det tyska moderbolagets bemanningsagentur.

– Vi var i ett läge där vi fick välja. Gå kort med den belastning det skulle innebära för personalen eller ta in de här personerna, som en nödlösning.

Ulf Nilsson, förtroendevald på TT-Line, förstår deras beslut. Det han har desto svårare att förstå är hur det kan vara så svårt att hitta folk att anställa. 

– Att vi ska behöva ta in utländsk personal på svenska avtal när vi har så hög arbetslöshet, är frustrerande. Jag får det inte att gå ihop. Att jobba till sjöss på 14:14- schema borde ju vara ett perfekt sommarjobb för unga arbetslösa, säger han. 

Rederier konkurrerar helt enkelt om ett minskat antal motiverade säsongsarbetare. Det menar Mikael Lindmark, ombudsman på Seko sjöfolk. 

– Du vill inte behöva anställa folk som bara tar jobbet för att de måste. Även om rederierna inte riktigt vill erkänna detta tror jag också att det överlag är färre som är beredda att sitta ombord i två veckor. 

Du vill inte behöva anställa folk som bara tar jobbet för att de måste

Mikael Lindmark tror att det handlar om ett generationsskifte. 

– Unga idag är mer What´s in it for me?. Vi har visserligen bra avtal i jämförelse med land, men de unga vill ha ut något mer av jobbet än lönen. Och de vill att det ska finnas utvecklingsmöjligheter. Där har vi lite att jobba med. 

Medelåldern inom intendenturen är hög. Än högre blev den efter pandemins uppsägningar. Inom några år väntar dessutom stora pensionsavgångar.

– Kanske är det dags att vi börjar titta på nya modeller och utvecklingsformer för att locka fler yngre och få till en bättre åldersblandning igen. 

Tallink Siljas HR-chef Björn Ådén säger att deras rekryterare försöker sticka ut för att höras i bruset. Marknadsföra fördelarna med den långa sammanhållna ledigheten och de, jämförelsevis, schyssta lönerna. 

– Det är utmanande att få folk, inom alla kategorier. Även om det finns många arbetslösa är det svårt att hitta rätt. Du måste ju också ha hygglig svenska för att kunna jobba på båt, säger Björn Ådén.

På Silja Line har cirka 300 personer blivit av med jobbet under pandemin. 100 av dem har gått vidare, tagit andra arbeten eller börjat plugga. Därutöver är det många av dem som tidigare ingick i rederiets vikariebank som tröttnat och sökt sig vidare. Uppåt 200 före detta anställda har gjort inhopp och har därför kvar sin förtursrätt. Att de nu är villiga att hoppa in under sommarsäsongen är helt nödvändigt för företaget.  

– De är nyckeln. Vi är beroende av att de finns kvar, att de är lojala och vill tillbaka. 

Men, säger Björn Ådén, även om passagerarsiffrorna skulle återgå till de normala planerar de bara för att utöka den fasta grundbemanningen med några stycken.

– Jag skulle säga att det gäller att ha tålamodet att hålla sig kvar och vara tillgänglig för jobb. Det är bästa garanten in i arbete. Så småningom är det ju också många som kommer att gå i pension här.

Så småningom är det många som kommer att gå i pension här

Folke Matrosow är förtroendevald på Silja Line. Han är kritisk till företagets plan att hålla nere grundbemanningen även under bättre tider. 

– Att ha en så slimmad besättning som möjligt kommer inte att fungera i längden. Redan i dag går manskapet inom intendenturen på 200 procent för att det inte bemannas upp när det behövs. I slutänden kommer det att straffa rederiet, med massor av sjukskrivningar, säger han.  

Viking Line väntade in i det längsta men sa till slut upp 78 personer under pandemin. I höstas kunde en hel del av dem återanställas. Men personalchefen Lena Marcus vill helst inte prata om uppsägningarna samtidigt som rederiet kämpar för att hitta duktig sommarpersonal. 

– Vi, och det gäller hela branschen, blir mindre lockande som arbetsgivare om folk får höra om varsel eller försämrade utsikter att få fasta jobb. Det är inte de signalerna vi vill skicka. Nu fokuserar vi på framtiden istället för den tunga tid som varit med uppsägningar och fartyg som inte trafikerar.

Samtidigt som behovet av erfaren och dedikerad personal är större än på länge är Viking Line, i gott sällskap av andra rederier, inte intresserade av att öka antalet tillsvidaretjänster i någon större skala. 

– Det är naturligt att vi är försiktiga nu när vi vet hur hastigt allt kan svänga. Så det är lite moment 22 över hela situationen, säger Lena Marcus och tillägger: 

Vi kommer att ha ett stort behov av nya sjömän i framtiden, men exakt när är svårt att bedöma. 

Den massiva omikronvågen var det sista branschen behövde – eller någon alls för den delen. Smittspridningen och de skiftande restriktionerna drog dessutom undan mattan för de fackliga diskussionerna.

– Vi hade just börjat planera för bättre tider. Nu tvingas vi istället hantera ännu mer ovisshet, säger Daniel Holmgren, förtroendevald i Stena Line. 

Vi hade just börjat planera för bättre tider

Ombudsman Oskar Lindskog håller med: 

– Det är verkligen tragiskt att nya restriktioner skulle komma. Istället för diskussioner om hur vi kan mötas, handlar frågorna om rederiernas överlevnad igen. Samtidigt finns det ju en tidsgräns för hur länge de som har blivit uppsagda kan vänta. De är självklart oroliga för framtiden och de har ju räkningar att betala. 

Branschen står och väger. Samtidigt gör den skenande smittspridningen att det redan idag är brist på personal på flera håll. Den nedbantade styrkan är sårbar och när många nu drabbas av covid-19, själva eller i hushållet, är trycket hårt på dem som fortfarande kan jobba. Att på studs få in flera vikarier på en och samma gång är inget som görs i en handvändning. 

– Det är en väldigt tuff situation just nu och jag tycker synd om dem som ska bemanna och få ihop schemat. Det är påfrestande för alla, men vi som jobbar måste förstås dra det tunga lasset.

Folk står inte på kajen och väntar på att få jobba

Det säger Jeanette Ganesjö, skyddsombud på Silja Symphony, som själv just gått ombord efter en veckas sjukkarantän.

– Vi har brist på folk överallt här. Vi har sagt det länge: Folk står inte på kajen och väntar på att få jobba. Men rederiet har inte velat lyssna på oss. Blir det full rulle igen ska det bli intressant att se hur de löser det.

Text Hanna Welin