Bannlys fiffelflaggad sjöfart

Det känns som om det bara är en tidsfråga innan en fartygskatastrof sker någonstans längs vår långa fina kust, och frågan är inte OM den kommer att hända, utan NÄR den kommer att ske och i vilken omfattning den kommer att slå. Eventuella scenarion är otaliga och det gäller både eventuella förluster i människoliv och påverkan ur ett miljöperspektiv, då vi har ett ytterst känsligt hav på alla håll runt Sverige. Jag ska inte måla fan på väggen, och utan statistiskt underlag vill jag ändå påstå att av de fartyg som hittills har kört på grund är det en överväldigande majoritet som har en sliten, exotisk fiffelflagg i häcken. Tittar man på statistiken och sammanställningen av fartygsinspektioner i exempelvis Paris MOU (27 sjöfartsmyndigheter som samarbetar i kontroll och besiktning av fartyg), så ser man en tydlig röd tråd i hur saker och ting hänger ihop. Det som verkligen sticker ut när man ser helheten är den nästan totala bristen på kontroller i flagglandet.

”fartygen döljer sig bakom en tveksam flaggstat, där ingen eller näst intill ingen kontroll sker”

Många av de fiffelflaggade fartygen, eller FoC-flaggade fartygen (Flag of Con­venience), döljer sig bakom en tveksam flaggstat, där ingen eller näst intill ingen kontroll sker. Man har flaggan som affärsidé och gör pengar på ett dåligt system, dåligt för nästan alla utom redaren. Ta exemplet Liberia, som är en stor flaggstat men knappt har en egen handelsflotta, vars sjöfartsregister administreras och styrs från ett kontor i New York. Det finns värre flaggor än Liberias. Flaggstater som exempelvis Kambodja, Palau och Togo, som ligger på den svarta listan och där fartygen efter inspektion ofta får nyttjandeförbud och inte kan lämna kajen förrän bristerna är åtgärdade. Vi ser den röda tråden med fiffelflaggen samt den gråa- och svarta listan i Paris MOU, där ägarna/managern vägrar teckna kollektivavtal. Vi vet med all säkerhet, men kan inte bevisa det, att många redare med denna typ av flaggor kör med dubbel bokföring och det är sjömännen ombord i dessa fartyg som är de stora förlorarna.

”jag hoppas att Sverige aktivt försöker att göra något för att bannlysa dessa fartyg”

Det är ofta mycket usla förhållanden ombord dessa fartyg och sjömännen utnyttjas till max när det gäller arbetstid. Och sedan blir de tvingade att avstå ibland mer än halva lönen mot vad de har rätt till. De vågar inte klaga, för då kommer de att bli svartlistade och hotade, och i den dubbla bokföringen så ser det ut som de har arbetat normal arbetstid och fått ut den normala lönen. Jag vet att de fartyg som gått på grund i svenska vatten i många fall har haft liknande flaggor som de som beskrivs här, och jag hoppas att Sverige aktivt försöker att göra något för att bannlysa dessa fartyg, flagg och fifflet med dubbel bokföring. Den röda tråden visar att denna typ av sjöfart är sunkig som den är, och det är även den som kommer att kräva dödsfall och/eller ställa till med en fruktansvärd miljökatastrof i vår närhet. Kenny Reinhold, ordförande Seko sjöfolk