Mer svensk flagg, tack!

Förra året skedde flera tillbud längs vår kust med fartyg som seglar under så kallad FoC-flagg (Flag of Convenience). Det är flaggor som ITF* klassat som bekvämlighetsflagg, vilket innebär att ägaren har sitt fartyg registrerat i en annan flaggstat och inte det land som den registrerade ägaren faktiskt befinner sig i. Allt för att gömma sig bakom flaggstater med i många fall ingen eller ytterst liten kontroll av ”sin” fartygsflotta. I två uppmärksammade fall av sjöfylleri var fartygen flaggade i Panama och i det västindiska öriket Antigua och Barbuda. Knappast länder med några egenägda fartygsflottor att tala om, tvärtom. Så gott som alla FoC-flaggländer saknar eget ägt och kontrollerat fartygstonnage. Man lånar ut sin flagg som en strikt lukrativ affärsidé till rederier som av en eller annan orsak har något att dölja.

”Man lånar ut sin flagg som en strikt lukrativ affärsidé”

Dessa olustiga händelser medförde att regeringen, med all rätt, kort efter tillbuden tillkallade myndigheter och organisationer från hela branschen. De ville höra vad vi med våra olika kompetenser hade för teorier, uppfattningar och eventuella lösningar för att komma tillrätta med bakomliggande orsaker till sjöfylleri och andra typiska omständigheter som kretsar kring många av dessa flaggor likt flugor kring en hundskit. Regeringen kallade nyligen till ett uppföljningsmöte i samma ämne för att höra hur läget är idag, och om myndigheter och organisationer har några nya uppslag i frågan – som peppar peppar ta i trä hittills inte har upprepats (upptäckts) under 2019. Det intressanta är att många inblandade parter har en relativt klar samsyn. Bekvämlighetsflagg, redare och fartyg, kulturer, besättningar, tvåvaktssystem och sociala skillnader, ibland ren social misär, är bakomliggande faktorer till det som utkristalliserar en viss typ av usel sjöfart i vår närhet. Jag har min egen uppfattning om vad som är en stor del av orsaken och den röda tråden till att olyckor och tillbud sker – och jag är övertygad om skälen till att detta sker inom just denna del av sjöfarten. En sjöfart med småtonnage, bekvämlighetsflagg, tvåvaktssystem med tjänst­göringsperioder på 9–12 månader och ett utbrett fusk med vilotid och arbetstid är inte något en vettig person vill befatta sig med. 

”Detta är inget som en vettig person vill befatta sig med”

Det är en sjöfart med exploaterade sjömän utan socialt skyddsnät, där de anställda i praktiken bara får utbetalt hälften av en redan usel lön på grund av dubbel bokföring. Det är den värsta sortens sjöfart som ingen vill ha – förutom ett fåtal oseriösa redare som inte har i sjöfartsbranschen att göra. Motsatsen till detta är den svenska sjöfarten – med många moderna fartyg, en klar majoritet av seriösa redare, duktigt och erkänt sjöfolk som har hyfsade villkor och social trygghet. Mer svensk flagg, tack!  Kenny Reinhold, ordförande i Seko sjöfolk