Jo, förändrad a-kassa är rättvist

Vad är rättvisa? Och hur kan den mätas? Ämnet har blivit högaktuellt med ett virus som går bananas. 

Inte helt oväntat är det de svagaste i samhället som drabbas hårdast i detta elände. Det är de som blir utan jobb. Och det är de som måste vara på sitt jobb. Trots att det innebär en smittorisk som i normala fall inte hade accepterats. Eller alla sjömän som bokstavligen sitter fast ombord, eller inte har ett fartyg att åka till på grund av reserestriktionerna. Rättvist? Inte alls! 

Tack och lov har vi i Sverige ett skydd mot detta virus, även om det inte är medicin eller vaccin. Det kallas a-kassa. En försäkring mot ofrivillig arbetslöshet – och coronaeländet bör väl räknas som i högsta grad ofrivilligt och oväntat. 

Men jävlar i min låda vad mycket sura miner det blev när reglerna för a-kassan förändrades – förbättrades, enligt mig – på grund av coronaskiten som slog ner. Äntligen gick regering med samarbetspartier på vänsterns linje med förenklad a-kassa. Då snackas det om orättvisa så tangentborden blir sönderslagna. Folk är helt enkelt förbannade på förändringen.

Har vi som betalat avgift till a-kassan ”i hundra år” blivit blåsta? Jag ser det inte så. Jag ser inte ens orättvisan. 

Det är sant att alltför många inte är medlemmar i facket eller, faktiskt ännu värre, inte i a-kassan. Givetvis tycker jag att medlemskap i en fackförening är viktigt. Och att försäkra sin inkomst är inte alls dumt. 

Jag har pratat med många sjömän som inte varit med i a-kassan. ”Jag har aldrig varit arbetslös” är ett klassiskt argument för att inte gå med. Eller ”mitt yrke behövs alltid”. Dessa argument tog corona effektivt död på. Det finns också en stor grupp som av ren okunskap inte gått med. Jag vet inte om vi ska skylla på oss fackliga där. 

Är det rättvist att reglerna för a-kassa förändrades? Ja, jag tycker verkligen det! Jag som varit medlem i en drös av år blir varken sur eller avundsjuk på att ”det går att släntra in på ett bananskal”. Är det bättre att okunniga, ignoranta och andra som stått utanför blir helt utan inkomst? Ska vi självgoda som varit medlemmar sitta och gotta oss och säga ”skyll dig själv”? Hur i h-e gynnar det någon? 

Vi måste hitta tillbaka till solidaritet, släppa egoismen och istället se till den stora massan. Som i sviterna av ett virus råkar vara en väldigt stor massa.

Alternativet är ingen inkomst. Och tro mig, det finns gott om arbetsgivare som likt gamar kommer att utnyttja det så fort läget börjar återgå till det normala. Det leder till lönedumpningar för oss alla. Om valet står mellan en a-kassa anpassad för fler eller att sänka lönen rejält, well, då är mitt val extremt enkelt. 

Ida Wallin