Är det någon som vill kroka arm?

Den så kallade sommaren är snart enligt kalendern över. För många avslutades semester och sommarlov med att stormen Hans drog in över Norden och ställde till med mer oreda och förstörelse än vad en tokig koranbrännare lyckats ställa till med – än så länge…

Jag hoppas att allt sjöfolk ändå haft en bra sommar med mycket ledighet och fått njuta av densamma tillsammans med familj, släkt och vänner. För många är det ändå så att det är för ledigheten man seglar, och den som gör att man fortfarande är till sjöss.

Branschen lider av en kombination av att vi tappat mycket sjöfart de senaste trettio åren – inklusive i princip all fjärrfart med långa törnar och hamnuppehåll – samt att fritiden såväl ombord som vid hamnliggande är betydligt mer reglerad nu än förr. I vissa fall är även möjligheten att gå iland i hamnarna begränsad.

Vi får inte heller den mängd sjöfolk som vill gå till sjöss nu som förr. Det syns tydligt på intagningen till både sjömansskolorna och sjöbefälsutbildningarna. Utöver att vi har en liten handelsflotta och har tappat en hel del färjor genom åren, så utvecklas branschen hela tiden negativt. Tyvärr lyssnar inte politikerna fullt ut på oss vad gäller de problem som vi både identifierat och lagt fram kloka förslag till lösningar på.

Vi måste underlätta för att kunna vara förälder och sjöfolkare samtidigt

En lösning på behovet av kompetensförsörjning och den personalbrist som eskalerat under flera år nu är att göra sjömansyrket både attraktivare och flexiblare för allt sjöfolk, både de som arbetar idag och de som är på väg att söka sig till branschen. Jag tror att vi tillsammans i branschen kan hitta gemensamma överenskommelser för att se till att de som arbetar idag stannar kvar, samt möjliggöra upplägg som kan locka tillbaka dem som nyligen gått iland de senaste åren för att de varit tvungna. 

Vi måste underlätta för att kunna vara förälder och sjöfolkare samtidigt, få fler kvinnor att söka sig till branschen och få alla som finns idag att vilja stanna kvar. 

I alla dessa frågor har vi i Seko sjöfolk förslag på hur vi kan lyckas vända trenden, både vad gäller rekryteringsbehovet och att bevara och utveckla den svenska sjöfartsnäringen. Är det någon som vill kroka arm och jobba vidare med detta tillsammans med oss? Men att föreslå försämringar och inte vilja flytta tiondelar i en lönerörelse kommer inte att gynna utvecklingen framöver, tvärt om. 

För övrigt anser jag att politiker, och framför allt riksdagsledamöter, verkligen borde lyssna på Blå Tillväxt och arbeta för att regeringen verkställer de förslag som vi parter tillsammans i Blå Tillväxt har tagit fram. Det är enkla, billiga förslag för att få till en bättre och konkurrenskraftigare svenskflaggad sjöfart. 

Utan Seko stannar Sverige, utan sjöfolket stannar hela världen! 

NO SHIPPING NO SHOPPING!

Kenny Reinhold, ordförande Seko Sjöfolk