Fackligt medlemskap minskar bland unga

De flesta svenskar tycker att facket är viktigt och är positiva till medlemskap. Trots det går färre med och facken har svårare att nå unga. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.

– Från slutet av 90-talet till 2010 minskar anslutningsgraden med ungefär en procent per år. Därefter har det varit rätt stabilt, runt 70 procent. Framför allt är det nykomlingar på arbetsmarknaden som inte går med, snarare än att arbetstagare går ur facket, säger sociologen Jesper Prytz, som skrivit avhandlingen.

Förutom medlemskap undersöker han också hur attityderna till fackföreningar har förändrats sedan slutet av 90-talet och jämför resultat från tre enkätundersökningar genomförda 1997, 2006 och 2018. Vid varje undersökning svarar cirka 60 procent att de är positiva till att facken behövs i löneförhandlingar.

– Inom forskningen finns en diskussion om att yngre generationer skulle vara mer individualistiska och därför ha lägre tilltro till facket. Men attityderna har inte förändrats så mycket som man skulle kunna tro. Det finns det en väldigt stabil andel, bland både yngre och äldre, som är positiva till fackligt engagemang, säger Jesper Prytz.

---

Hur gör då Seko sjöfolk för att nå unga och säsongsanställda?

Camilla Widman är ombudsman med ansvar för organisering och rekrytering på Seko sjöfolk tillsammans med Oskar Lindskog. Hon menar att det är viktigt att komma i kontakt med nyanställda i ett så tidigt skede som möjligt.

– Våra förtroendevalda ute på rederierna är ofta med när rederiet kallar till introduktionsdag för säsongsanställda, berättar hon. Då berättar vi om fackets verksamhet och varför det är viktigt att vara medlem. Det är väldigt bra att komma in i ett sådant tidigt skede och få en möjlighet att presentera oss. När våra förtroendevalda sedan går runt på arbetsplatsen blir det lättare att prata med de anställda, de är ett känt ansikte, och på det sättet blir facket en självklar del av verksamheten.

Just att få med säsongsanställda tycker Camilla Widman är viktigt.

– Många tänker att de ska vara på en arbetsplats en sommar, men sen blir de kvar. Och då är det viktigt att facket varit en självklarhet redan från början. Om någon jobbat som säsongare i ett par år utan att vara med i facket, och sedan får fast anställning – då kan det vara svårare att motivera den personen att bli medlem.

Camilla Widman tycker sig ofta höra åsikten att ”unga människor är inte intresserade av facket”, men hennes erfarenhet är att det inte stämmer.

– Ungdomar idag är ofta intresserade av specifika frågor, kanske inte de stora övergripande samhällsfrågorna som vi traditionellt har jobbat med i facket. Där gäller det att vi kan fånga upp de unga på deras villkor.

För att ha en bra rekrytering måste man ha en bra organisering, menar Camilla Widman.

– Om man ser på sin arbetsplats att alla vi här tillsammans är facket, att det inte är någon annan någon annanstans som sysslar med fackliga frågor, då bidrar det till att det känns mer självklart att vara med.

---

Med hjälp av data från SCB:s Arbetskraftsundersökningar och LISA-register analyserar Jesper Prytz avhandling även politiska och institutionella faktorer som påverkat fackens medlemsantal. 

Resultatet visar att förändringarna i det så kallade Gentsystemet, som gjordes 2007 och 2008, hade betydande effekt. Då slopades skatteavdragen för fackligt medlemskap samtidigt som avgiften för a-kassan höjdes, vilket ledde till att det blev dyrare att gå med i både fack och a-kassa. 

I längden blir det ett problem för fackföreningarna att de inte lyckas fånga upp nykomlingar på arbetsmarknaden.

– I de flesta europeiska länder är det så att om man inte gått med i facket runt 30–35 års ålder, så gör man det inte heller senare i livet. När färre går med under det här kritiska fönstret sjunker anslutningsgraden över tid, säger Jesper Prytz.

Här finns avhandlingen publicerad digitalt