Dags att ruska om näringslivet

Någon mer än jag som behöver sätta sig ner en stund då månadens räkningar ska regleras? Liksom andas lite och tänka om. Dra upp en snålare plan, inte bara för elförbrukning och julklappar, utan också vanligt liv. Om det går jämnt ut en månad är det en seger, stoppa undan är sällsynt bonus. Nu mot jul är det att liksom finna sig i att det får barka en stund och ångesten över hur vanlig vardag ska fungera i januari får liksom bli då. Vi ska ju leva också. 

Att Svenskt Näringsliv skriker över det futtiga lönemärke som LO-förbunden gått ut med är inte förvånande, samma gamla visa som varje avtalsrörelse. Den här gången är ändå unik från vårt perspektiv, det är första gången på många år som inflationen leder till att vi även om vi når märket får reallönesänkningar på grund av inflation. I praktiken betyder ju det att den ekonomiska stress som väl oftast i någon mån präglar månaderna kring jul nu kommer att sträcka sig över hela avtalsperioden för oss medlemmar. Oavsett om vi skulle nå märket.

Vi ska alltid gå in tuffa i en avtalsrörelse, med medlemmarnas villkor och arbetsliv som vårt allra viktigaste märke.

Vi ska alltid gå in tuffa i en avtalsrörelse, med medlemmarnas villkor och arbetsliv som vårt allra viktigaste märke. Den här gången kommer det att krävas ännu mer stålpanna och ryggrad. För är det något vi alldeles säkert vet är det att den här inflationen inte har drivits på av våra villkor och krav. Det är en hård kapitalistisk världsordning som vilar helt och hållet på en globaliserad försörjningskedja som bär skulden. Ett system som redan under covidpandemin visade sig vara för sårbart för verkligheten (för att nu inte tala om de verkligt vidriga förhållanden som människorna i den yttersta änden av denna kedja lever under).

Så här är en julhälsning till alla LO:s avtalsdelegationer där ute från oss arbetare:

Kom ihåg att det är näringslivet som bäddat den säng av stigande kostnader de nu ligger i. Genom att hela tiden agera kortsiktigt, ur människoperspektiv, ur klimatperspektiv och faktiskt även ur ett helt vanligt sunt förnuftsperspektiv. Så här har de jobbat på i full förtröstan om att det ändå är någon annan som tar smällen om det går åt pipan. Ta nu och ruska om dem så att de får klart för sig att det är dags att de betalar sin egen nota.