Den sunkiga delen av sjöfarten måste bort

Sekos kongress avslutades nyligen och som ni kanske har förstått om ni följt sociala medier så antog en mycket oenig kongress förslaget om en större organisationsförändring. Jag vill passa på att hylla Seko sjöfolks kongressombud som verkligen tog fajten mot förslaget till ny organisation. Men nu är beslutet taget och vi ska göra det bästa av situationen. För sjöfolkets del innebär det att den demokratiska delen av vår organisation kvarstår som den är. Sjöfolk kommer fortsatt att vara en klubb i Seko med förtroendevalda i våra klubbsektioner. Den stora förändringen för sjöfolk är att all anställd personal enligt kongressbeslutet ska vara anställd i Seko. Detta innebär i praktiken att de anställningar som idag finns i Seko sjöfolk ska föras över till Seko någon gång under kongressperioden, alltså inom en fyraårsperiod. Arbetet med att påbörja processen kommer troligtvis ske efter sommaren. Det kommer att ske i ett samarbete som ska präglas av respekt för de berörda. Vi återkommer framöver i Sjömannen och i andra kanaler om hur arbetet fortlöper, och hur vi ska kvalitetssäkra övergången.  

Men bara för att Seko sjösätter en ny demokratisk organisation stannar inte allt annat arbete upp, det jobbas på många fronter. Stena Bulk har aviserat att de har för avsikt att flagga hem fyra till fem Suezmaxfartyg. Att få välkomna stortank tillbaka till den svenska flaggen är naturligtvis riktigt roligt och förhoppningen är att detta ska få ringar på vattnet så fler vågar ta steget och flagga hem.

En annan front jag vill passa på att belysa är det internationella arbetet. Den internationella federation som är viktigast är ITF. ITF är unikt inom den internationella fackföreningsrörelsen. Dess FoC-kampanj, Flag of Convenience, har samlat sjöfolks- och hamnarbetarförbund över hela världen i över 75 år, och FoC-kampanjen hjälper hundratusentals sjömän varje år att få kollektivavtal. Det är ett med internationella mått bra avtal med bra lösningar. 

Detta är ett systematiskt utnyttjande utan dess like

Men det finns fortfarande en stor del av den internationella sjöfarten som är riktigt sunkig. På botten inom sjöfartsindustrin hittar vi de som behandlar sitt sjöfolk allra sämst. Här har vi de helt skrupelfria redare som gömmer sig bakom postlådeföretag. Gamla och direkt livsfarliga fartyg där en skada kan betyda livsfara och om du ringer ett fackförbund kan du hittas död i en svart sopsäck. Det är rederier som utnyttjar det allra fattigaste sjöfolket. Som kanske arbetat ett år i sträck ombord utan att ha fått lön och blivit lovad att få den senare. 

När du varit ombord i kanske ett och ett halvt år i sträck, då vill du fan inte lämna vraket utan din lön. Det har hänt att sjöfolk varit ombord i flera år, sedan är fartyget så värdelöst så redaren bara lämnar skiten och överger det. Där står sjömännen utan lön, mat och inga pengar för att ta sig hem. Detta är ett systematiskt utnyttjande utan dess like och det bara ökar år efter år. Dessa redare borde bli kölhalade långskepps och därefter tjäna som hajmat! 

Kenny Reinold
Ordförande Seko sjöfolk