Facket är packet

Jag satt och pratade med min pappa på det demens-boende där han bodde sista delen av sitt liv. Samtalet gick i snigel-tempo men var alltid spännande den lilla stund det varade innan pappa blev trött och sjönk tillbaka i sjukdomen.

Pappa gled ofta in på sin livshistoria, hans form av demens förde hans verklighet allt längre bak i tiden, en spännande historia som vi av olika anledningar inte pratat om så mycket när han var frisk.

Han pratade om farfar, som drivit rederi i Slite på Gotland som de kämpat med tills det inte gick längre. Han berättade en massa spännande saker som jag aldrig hört om tidigare, han mindes matroser, skeppare, händelser med tullare och mycket annat skoj. Stunderna varade inte så länge, pappa blev lätt trött. 

Jag berättade då om mitt, pratade om barn och jobb och mitt fackliga uppdrag.

– Facket är packet, sa pappa plötsligt.

– Vad menar du? sa jag.

– Så sa vi ibland, mumlade pappa.

Jag funderar ofta på min egen historia, hur den påverkat mig och mina val i livet.

Upphandlad verksamhet blir allt mer historielös. Arbetare blir till anställningsnummer, anställningsår blir till en kostnad istället för lojala arbetare. Osynliggörandet av oss arbetare sprider en ridå av uppgivenhet över hela samhället, vi ska bara förstå att neddragningar, uppsägningar, hyvling och förminskade förmåner är ett sätt för bolaget att tjäna mer pengar, vilket är dess enda syfte. Det är ofta svårt att ta på, ytan är ofta välpolerad och manualer fyllda med floskler om det perfekta bolaget.  

De enda som följt med under hela anställningen är facket och dess medlemmar. Vi står för historiken i de flesta före-tag med högt fackligt medlemskap, det blir vårt jobb att minnas, tillsammans är vi starka. Vi kämpar tillsammans för att vi har en historia ihop, vi är limmet som vissa bolag så envist vill slita upp trots att det ofta är det enda som håller ihop företaget. 

Jag fick ett mail från en medlem som skulle få en pin för 40 års medlemskap i facket. Han var jätteglad att just han uppmärksammats för lång och trogen tjänst. En sketen pin kan tyckas, men att bli sedd för trogen tjänst är väldigt ovanligt i dagens Sverige.

Jag sneglade på farsan där han satt i sin rullstol.

– Du vet väl att jag jobbar fackligt pappa?

– Ja men du hjälper ju folk, det är skillnad på det.

Jag vet inte vad han menade, möjligen hade han redarbyxor på och mindes någon gammal facklig dispyt, vem vet. Vila i frid älskade pappa.

Solidariska tankar går ut till alla sjömän som på något sätt drabbats av coronapandemin.

Rikard Mattsson