Poängen med semesterledighet

Just den här tiden är vi många som ser fram emot en efterlängtad sommarsemester. En del har säkert alla sina planer spikade redan, andra väntar in väderprognoserna för att se var ledigheten ska spenderas. Någon får anpassa sig efter ekonomin och för somliga omöjliggörs semester av en alltför otrygg anställning.

Det vi idag håller för självklart, minst trettio dagars sammanhängande återhämtning under sommarperioden föregicks av årtionden av fackliga strider som till sist resulterade i en bred politisk enighet kring att om arbetare skulle kunna upprätthålla den historiskt höga produktiviteten måste de få tillfälle till rekreation. Något som var så radikalt att etablissemanget direkt började oroa sig för hur det skulle kunna urarta om vanligt folk fick vara lediga utan en religiös högtid att förhålla sig till. En moralism som håller i sig. Kvällstidningarna publicerar klockpunktligt inför midsommar självtester för presumtiva semestersupare osv. Trots att de allra flesta av oss nog har bättre sätt att njuta av en stunds frihet än att hålla i oss i flaskan. Och de som gör det har sannolikt problem som beror på något annat än att de får vara lediga en stund. Vi ska heller inte glömma att samma höger som då på 30-talet var benhårt emot semester för arbetare idag håvar in röster från våra kamrater. Trots att deras syn på arbetares rätt är i stort sett oförändrad sedan samma 30-tal.

Det där med produktiviteten ja. Då den första lagstiftningen om semester kom 1938 var det ju på grund av den. För att arbetare gjorde mer och mer under samma tid. Vinsterna för de som ägde produktionen ökade allt eftersom efterfrågan drev på för en ökad arbetstakt. Sett till just den där produktiviteten är Sveriges och världens arbetare de fattigaste sedan 1900-talets början. Vi gör mer och mer per par händer samtidigt som andelen av det vi producerar är historiskt låg. Det gäller både i reda pengar och i återhämtning. Semesterlagen har stått oförändrad sedan den i sin nuvarande form trädde i kraft 1978. Något vi bara ändrar tillsammans. Jag har hört många ursäkter för varför någon inte är medlem i facket eller röstar på högern och även om jag möter det respektfullt så måste jag säga att jag aldrig hört en bra. Så en särskilt fin semester till alla er som är med och upprätthåller det vi har och kämpar för att vi ska ha mer av det vi har rätt till. Vi ses i höst!