Var är de viktiga frågorna?

Det drar ihop sig. Det är endast en sommar mellan nu och riksdagsvalet. Och exakt hur snabbt en sommar brukar passera är för de flesta mer än välkänt. Om detta mot all förmodan är ett okänt fenomen för dig så kan jag berätta att en sommar går skitsnabbt. 

Jag är uttråkad av den politiska debatten. Det kan såklart låta cyniskt med tanke på läget i Europa just nu. Givetvis tycker jag att kriget i Ukraina är vansinnigt och hemskt. Och vad jag tycker om attackvändningen som ledde till en rekordsnabb ansökan om medlemskap i Nato lämnar jag till en annan gång. Men ni kan ju gissa hur mina tankar går i den frågan. Detta är trots allt en vänsterkrönika. Herregud, jag tar ju längre tid på mig att välja maträtt på krogen än hur kvickt ansökan var påskriven och klar. 

Som sagt, invasionen av Ukraina är fruktansvärd. Fel. Käpprätt åt helvete och allt det där. Men jag är ändå uttråkad och uppgiven. Klart att kriget ska debatteras och pratas om. Men hallå? Resten då? Inte ens SD kan använda sig av pågående galen-skaper till sin fördel i valdebatten. Flyktingar från Europa är ju som vi vet ok. 

Men ursäkta en simpel arbetare här. Var är debatt och diskussion om det andra då? Det vill säga allt som inte är krig, Putinpriser och Nato. Det som vi, vi som städar, skruvar, serverar, målar och säljer med ett leende varje dag trots onda ryggar eller sönderstressat sinne måste få höra om. Det måste upp på bordet och det måste presenteras lösningar som gör tillvaron bättre för oss. 

Vi vill ha bort karensdag, vi vill ha jämställdhet på riktigt och arbetsmiljö som gör att vi ens kan jobba. Kan det pratas om vettig a-kassa, få sjöfarten på fötter och få bort eländet som kallas allmän visstid. Detta är bara några få exempel på relevanta frågor som är viktiga för arbetarklassen. Var pratas det om dem? 

Visst, det snackas (och hatas) på sociala medier och på Flashback. Men den riktiga debatten då? Den lyser enligt mig med sin frånvaro. Jag gissar att högern är riktigt glad att dessa frågor är glömda i all galenskap som sker runt omkring oss. För då behöver de inte visa sitt fula anti arbetartryne.

Ida Wallin