Från seglarskuta till högteknologi

Tänk att landa ett av sina första jobb som lättmatros på världens första LCO2-fartyg. Det lyckades Julia Odding med. Det som började som en elvaårings dröm ombord på Ostindiefararen har tagit Julia ända från Ulricehamn till Namibia, där hon i februari mönstrade på Northern Pathfinder.

Den 11 november förra året reste Julia Odding till Rotterdam och mönstrade på Arctic Voyager som fraktar LNG. Hon hade fått erbjudande och tackat ja till att arbeta ombord på världens första fartyg som fraktar LCO2, och som drivs av Northern Lights Project. Projektet är ett samarbete mellan Equinor, Shell och Total och deras affärsidé är att transportera och därefter lagra koldioxid i havsbotten.

Men först väntade familiarisering ombord på Arctic Voyager, en slags träning inför mönstringen på LCO2-fartyget. Julia fick lära sig hur en gastanker fungerar, vilka rutiner som gäller och hur säkerheten ombord ser ut. Det hela är en inlärningsprocess man måste gå igenom innan man går vidare till LCO2-fartyget.

Julia var ombord i nästan sex veckor och fick gå bredvid det mesta av tiden.  

– Det var helt ok men lite låst, jag vill ju jobba och är van att ta i, berättar hon.

När Julia sedan skulle mönstra på Northern Pioneer var fartyget försenat från Kina så hon fick sitta hemma och vänta. När det väl blev dags att åka till båten blev hon ombedd att åka till systerbåten Northern Pathfinder i stället. Julia mönstrade på den 11 februari i Walvis Bay, Namibia. 

Väl ombord fick hon äntligen börja arbetet och som lättmatros har hon fått varierande uppgifter. 

– Det är väldigt kul och så lärorikt. Jag har gjort allt från att förtöja, måla, städa till att navigera, skriva loggbok och läsa i fartygets sms. 

Som elvaåring klev Julia Odding ombord på sin första stora båt – Ostindiefararen. Det var Julias morbror som tog med henne dit på öppet skepp. Julia minns tillbaka och berättar vad hon tänkte när hon gick runt på fartyget.  

– Kan man få segla en sådan här båt på riktigt? 

 Det blev starten på hennes sjömansliv. Julia valde att börja segla med T/S Britta, ett segelfartyg som av Sjöfartsverket klassas som traditionsfartyg. T/S Britta hade hemmahamn Uddevalla och där lärde sig Julia mycket om segling. 

Julia är nöjd med valet att arbeta till sjöss och inte bara ha det som fritidssyssla.  

– Det är inte ett jobb, det är en livsstil att arbeta till sjöss, säger hon. 

Vi får en pratstund med Julia när hon arbetar som styrman ombord på T/S Westkust under en helg med seglarskola. Julia har tagit ut sina styrmanspapper för traditionsfartyg, inre fart och hon hjälper eleverna att styra och navigera. Under en paus när kapten tar över berättar Julia om sin väg från förundrad elvaåring till den plats hon befinner sig på idag.  

– Efter nian gick jag på Lindholmens tekniska gymnasium och läste bland annat fartygs- och maskinbefäl klass åtta. 

Redan innan Julia började på gymnasiet hade hon seglat så pass mycket att hon tagit ut sina papper som lättmatros. Idag har Julia hunnit fylla tjugo år och det märks att hon trivs och har erfarenhet av arbete till sjöss. Fram till jobbet för Northern Lights jobbade Julia på Strömma kanalbolag som lättmatros. Där tog hon hand om avgång och ankomst, hjälpte passagerarna ombord och såg till att allt flöt på.  

Det finns alltid något att göra ombord på en båt vilken storlek det än må vara, och Julia tycker om att greja. Ombord på Strömmas båtar gick Julia brandronder, lagade och gjorde service på det som hon såg behövde fixas. Hon var även i maskin vid behov eftersom hon har utbildningen som krävs för det också. 

 – Jag letar alltid efter något som behöver förbättras eller fixas, och sen så gör jag det. 

Julia är född och uppvuxen utanför Ulricehamn. I hennes familj finns det inga tidigare sjömän, utan Julia är först ut. Det finns dock en liten koppling till havet – hennes gammelfarfar var elektriker och arbetade en kort period till sjöss. Julia brukade även som barn vara ute med sin morfar i hans lilla snipa. Hon har alltid känt sig dragen till havet och när familjen flyttade till Göteborg fick hon äntligen komma nära det. Då var hon elva år och hade ingen aning om att hennes dröm om havet en dag skulle gå i uppfyllelse. 

Julia kom hem till Göteborg från sin första törn ombord på Northern Pathfinder den 18 mars och redan tre veckor senare var det dags att mönstra på igen. Egentligen ska det vara fyra veckor på, och fyra veckor av.

– Det fattas en matros så vi som jobbar får dela på det lite mer. Men det är okej.

Julia kommer att bli rekommenderad för uppmönstring till matros på nästa resa. Då blir det mer ansvar och hon kommer i så fall ingå i brandteamet vilket passar Julia bra. 

– Jag tycker det är jättekul att arbeta med säkerheten, alla är duktiga och vi har roligt ombord.

Annica Gustafsson

---

Fakta: Lagring av LCO2

Northern Lights Project är först i världen med att låta industriföretag transportera och binda CO2-utsläpp. Northern Lights ägs av Shell, Equinor och Total Energies. 

För att kunna transporteras görs koldioxid, CO2, om till flytande koldioxid, LCO2 (L för Liquid). Lasten hämtas från en cementfabrik i Brevik, Norge och transporteras till Oygarden utanför Bergen. Där finns en anläggning som ska ta emot Northern Lights fartyg, Northern Pioneer och Northern Pathfinder, lastade med LCO2. Väl där pumpas lasten ner i berggrunden och övergår i fast form.