Brist kan skada branschen – Sjömannen
Sjömannen
Mikael Lindmark. Foto: Magnus Glans

Reportage

Brist kan skada branschen

Seko sjöfolk är rädda att bristen på driftmanskap ska få rederier som funderar på att flagga in fartyg att inte göra det.

Texten ingår i ett större reportage om rekrytering. Övriga texter finns här, här, här, här och här

Fackets bild är att det råder skriande brist på framför allt driftmanskap, säger Mikael Lindmark, ombudsman och kassör i Seko sjöfolk. Och när facket varnar för skriande brist är det allvar, påpekar han.

– En liten brist är snarast en fördel för oss, för då är det lättare att få upp lönerna. Men som läget är nu är det skadligt för branschen, säger han. Vi ser en risk att rederier som överväger inflaggning kanske avstår, eftersom de inte får tag i folk för att bemanna fartygen. Då är det illa!

Han vill ha mer samarbete mellan rederier, skolor och fackförbund.

– Jag hade gärna sett att arbetsgivarorganisationen kallade till sig facket för att diskutera vad vi kan göra ihop. Vi har inte sett några sådana initiativ. Man säger bara ”vi ska anställa 50 personer i driften” och då undrar vi: var ska ni hitta dem? Vissa rederier verkar tro att alla vill komma till dem, säger han och fortsätter: 

– Arbetsgivare kan inte sitta lugnt i båten och tänka ”det kommer ut 40 sjömän från skolorna och vi kan välja och vraka”. De kommer inte. Verkligheten är att 10 personer får 20 jobberbjudanden och rederierna behöver knyta till sig elever mycket tidigare.

Rederierna behöver knyta till sig elever mycket tidigare

Som arbetsmarknaden ser ut just nu skulle branschen kunna erbjuda jobbgaranti åt gymnasieelever som går en sjöfartsutbildning, menar Mikael Lindmark.

– Jobbgaranti har historiskt sett ökat intaget där det använts, säger han.

Branschen behöver också nå ut bredare. 

De som brinner för sjömansyrket söker sig hit, vilket är bra. Men vi behöver också nå dem som ännu inte vet att detta är ett yrke de kommer att älska. Vi behöver nå fler än de som velat bli sjömän sedan barnsben – för de vill ofta helst bli sjöbefäl och stannar inte kvar i manskapsbefattningar.

Vi behöver nå fler än de som velat bli sjömän sedan barnsben

En viktig faktor är att rederier kan erbjuda vad de anställda vill ha. Enligt Mikael Lindmark handlar det inte nödvändigtvis om lön.

– Dagens sjömän värdesätter andra saker också. Det kan vara bättre kost, träningsmöjligheter eller att veta att man erbjuds kompetensutveckling i rederiet, säger han och fortsätter:

– Det vore så lätt för mig som facklig ombudsman att säga ”höj lönen så kommer alla springande”. Visst kan det vara en modell, men man måste titta på annat också. Här tycker jag inte riktigt att skolor och rederier har gjort sin läxa, säger han.  

För skolornas del handlar det enligt Mikael Lindmark om att hålla utbildningen uppdaterad, både när det gäller innehåll och utrustning. Se till att eleverna är väl förberedda för verkligheten, helt enkelt. 

Han efterlyser också ett snabbare och mer flexibelt utbildningssystem.

– Det är så trubbigt idag. Varför inte ha en vilande YH-utbildning redo att starta upp när den behövs. Idag kan du inte bli matros om du inte valde det på gymnasiet, eller har en arbetsgivare som kan tänka sig att följa med dig hela vägen från jungman, säger han.

Varför inte ha en vilande YH-utbildning redo att starta upp när den behövs

Det finns de som anser att TAP-nivåerna som facket gått med på är orsak till personalbristen i sjöfarten. Vad säger du om det?

– TAP-avtalen är inget vi jublar över, men det är en verklighet vi måste förhålla oss till. Utan TAP-avtal hade vi troligen inte haft några svenskflaggade fartyg överhuvudtaget. Så länge löneläget globalt ser ut som det gör så får vi leva med TAP. Men med det sagt; om ett rederi har en obalanserad åldersstruktur bland sina anställda så kan arbetsgivaren inte fortsätta fylla sin TAP-kvot utan att ta tag i situationen. Rederierna måste se till att växla in yngre sjömän i sina roller i tid. De kan inte vänta tills de äldre gått i pension och bristen blir akut.