Skolan efterlyser en röd tråd

Sjömansskolan i Stockholm har undersökt om tidigare elever fortsätter till sjöss. Rektor Johan Östergren konstaterar att många tycks lämna branschen – och efterlyser en röd tråd i karriären till sjöss. 

Texten ingår i ett större reportage om rekrytering. Övriga texter finns här, här, här, här och här

Sjömansskolan utbildar lättmatroser och vaktgående maskinpersonal (motormän). I ett pågående projekt ihop med forskare undersöks nu om skolans elever fortsätter till sjöss efter utbildningen.

Av 41 elever som gick ut 2013 har sex studerat på sjöfartshögskola. 19 elever har registrerat sjötid sedan de tog studenten, och sju av dem tycks ha seglat under förra året. Vart de övriga 22 tagit vägen är ännu inte undersökt.  

– Det vore intressant att intervjua tidigare elever och se om det finns en gemensam nämnare till varför de lämnat sjöfarten, säger rektor Johan Östergren. 

2017 gick 17 elever ut från skolan. 14 plockade ut sina behörigheter och sex av dem seglade förra året. Två personer läser till sjöbefäl. 2018 gick 13 elever ut; alla utom tre har registrerat sjötid sedan dess. 

– Någonstans dalar det och folk försvinner. Det vore intressant att höra med branscher som VVS eller bygg om det ser likadant ut hos dem. Är tappet inom sjöfarten onormalt eller inte? 

Någonstans dalar det och folk försvinner

Söktrycket till utbildningen är okej, tycker Johan Östergren. 

– Vi pendlar strax under det vi har kapacitet för. I år hade vi 25 platser och fyllde 18.

Enligt honom är det ”ett jäkla sug” efter skolans elever. En del är ute och jobbar mitt under terminen på jobb de själva fixat. Skolan pusslar för att de inte ska missa alltför mycket. 

Rektorn skulle gärna se mer kontakt mellan skolor och rederier utöver praktiken. Sjöfarten behöver bli bättre på att fånga upp eleverna som går ut, menar han, så att de inte försvinner till andra branscher. 

– Vi kanske borde varva mer under tredje året och låta eleverna jobba vissa perioder för att hålla kontakt med arbetsgivare, funderar han.

Är driftmanskap ett framtidsyrke, skulle du säga?

– Jag tycker det. Men jag är besviken på att man från redarhåll tar in TAP-personal i stället för att ge fler yngre personer chans att komma in och bli långsiktiga medarbetare. Mer svenskt manskap i båtarna skulle förstås underlätta rekryteringen. Och på befälssidan vill rederier främst ha svenska överstyrmän och befälhavare. Det glappar här. Vill man ha erfaret folk så ska de också ges möjlighet att få den erfarenheten, säger Johan Östergren.

Vill man ha erfaret folk ska de ges möjlighet att få den erfarenheten

Han säger att han tycker fackförbunden gått med på för hög TAP-nivå. 

– Om det räcker att ha svenskt seniorbefäl ombord för att nå procenten som krävs, så blir TAP-nivån som en propp i utbildningssystemet. Vi har sjökaptener som går som matroser i väntan på befälsjobb. Och samtidigt har vi andre- och tredjestyrmän som är tappare. Då kan inte arbetsgivarna säga att det saknas folk, säger han.

Det måste finnas en röd tråd i karriären till sjöss, menar Sjömansskolans rektor. Från det att du börjar till sjöss och får din behörighet som lättmatros eller vaktgående maskinpersonal.

– Du ska antingen kunna fortsätta som manskap och med tiden bli bås eller reparatör, eller gå in och läsa vidare. Det måste finnas karriärmöjligheter – och framför allt måste alla få chans att börja. Annars har vi det här stora avhoppet från branschen, säger han.