Vardag i torrdockan
– med Tavastland
på varv

– Var parkerade ni bilen? Den står väl inte här på kajen?
Kaptenens fråga är befogad. Sprutmålning av fartygsskrovet i en mörkt blå färg pågår. Små, blå partiklar svävar genom luften och fäster på allt och alla. Målningen är ett av alla de arbeten som ska göras på Tavastland medan hon ligger på varv.

Det luktar olja och rost och färg. Tavastland ligger i torrdockan i Landskrona hamn sedan ett par veckor tillbaka. 

– Det är aldrig så mycket att göra ombord som när man är på varv, säger Kristian Örtendahl, befälhavare på Tavastland som är ett av Wallenius fartyg. 

Hans ord bekräftas av både besättningsmän och chief. Även om en stor mängd varvsarbetare kommer ombord och svetsar och knackar rost och målar, så är det upp till besättningen att ständigt finnas där och överse arbetet. Även hoppa in och stötta om så behövs.

I normala fall handlar det om ett tidsspann på från en vecka upp till tio dagar vart femte år som Tavastland ligger på varv. 

Ett större arbete ska göras

Den här gången är det, utöver ordinarie underhåll, ett större arbete som ska göras. En ramp ska sättas in mellan main deck och väderdäck. Därför kommer man att ligga på varv ungefär en månad. I nuläget har ett stort, avlångt hål sågats upp i väderdäcket där rampen så småningom ska monteras.

Tavastland har haft något av en speciallösning där man kunnat lasta på två däck samtidigt.

– Men vi har bara haft fem ställen vi kunnat gå till som har den lösningen i land – två i Finland, ett i Tyskland, Göteborg och Zeebrügge, berättar Kristian Örtendahl. 

Med den nya rampen mellan däcken blir man betydligt mer flexibel. 

En normallång dockning på varv brukar ligga på en kostnad på runt 8-10 miljoner kronor, enligt Kristian Örtendahl. Den här gången, med rampprojektet, blir det betydligt dyrare. 

Mer arbete – inte mindre

Besättningen på Tavastland uppgår till 16 personer. Sju av dem är svenskar, övriga är tap-anställda från Filippinerna. Man skulle kunna tro att när fartyget ligger upplagt på varv får åtminstone delar av besättningen ledigt, men så är det inte. Om något är det mer arbete som ska utföras jämfört med när man är ute till sjöss.

Besättningen förväntas kontrollera varvsarbetarnas arbete så att saker och ting blir rätt gjorda, och även assistera vid behov. Det åligger också besättningen att kontrollera vilka som kommer ombord, så inga obehöriga dyker upp. 

Jag tror inte jag överdriver om jag säger att det svetsas någonstans på fartyget non-stop under de veckor vi ligger uppe.

Kristian Örtendahl, kapten

Kristian Örtendahl har varit befälhavare på Tavastland i alla år. Han var till och med på plats vid byggnationsvarvet, så det har hunnit bli några varv på varv för honom.

– Det jobbas dygnet runt, säger han. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att det svetsas någonstans på fartyget non-stop under de veckor vi ligger uppe. 

Risken för brand ombord på ett fartyg är som störst när det ligger på varv. Till vardags är det teknisk chef som är brandchef ombord, men när ett fartyg är upplagt går ansvaret över på varvet. 

Enda möjligheten göra visst underhåll

Vi får en kort pratstund med kaptenen och chiefen på deras kontor, innan de ska ut och göra en besiktning av skrovet. Även om det är en tid kvar på varv så ska fartyget lämna torrdockan redan dagen efter vårt besök för att lägga till vid kaj en bit därifrån.

Chiefen, Axel Nordström, har roterat runt på Tavastland och hennes två systerfartyg sedan 2010, och jobbat som chief sedan 2013. 

– Varvsvistelsen är ofta enda möjligheten för oss att göra visst underhåll av fartyget, säger han. Det kan handla om att byta överbordventiler, planerat maskinunderhåll eller att byta eller reparera rörsystem. 

Det är också ett tillfälle då man kan stänga ner vissa system helt. Vissa underhållsjobb går inte att utföra om man inte stänger ner i en vecka.

– Tiden räcker inte till när fartyget är i drift, säger Axel Nordström. Besättningen hinner inte och vi kan inte stänga ner systemen tillräckligt länge.

Utöver att en ramp sätts in görs också nya surrnings- och containerfästen på väderdäck. Tavastland har hittills bara kört rullande last, men med ramp och containerfästen kan man även köra containrar och därmed bli mer flexibel. Fartyget servar främst pappersindustrin i norra Sverige och Finland, och lasten består till största delen av pappersmassa eller papper. 

Klockan femton är det fika

Kapten och chief försvinner iväg för besiktning. Att få tag på övriga besättningen är inte helt lätt. De är utspridda på olika platser på fartyget och ingen vet riktigt var de går att få tag i. 

Men klockan 15 är det fika. Då samlas ett gäng i fikarummet. Ariel Verde är second officer och Rico Mondejar third officer. Som många tap-anställda gör de sex månader ombord, och är sedan hemma utan jobb i två eller tre månader. 

– Det är mycket jobb den här perioden, säger Ariel Verde. Se över all rost, kontrollera zinkanoder för att se om de behöver repareras eller bytas ut. Vår chief officer Eskil brukar fördela arbetet och bestämma vad som ska göras.

Mycket ”hot works”

Till fikarummet ansluter Ray Anthony Joaban som jobbar som matros. Han tar en kopp kaffe och pratar en stund med Walleniussektionens ordförande från Seko sjöfolk, Björn Jonasson, som är på besök. Annars har han fullt upp.

– Det handlar mycket om att assistera varvsarbetarna, säger han. Det är mycket ”hot works” som ska göras och det är viktigt att vi övervakar arbetet av säkerhetsskäl. 

”Hot works” är ett samlingsnamn på arbete som genererar gnistor, lågor eller värme som till exempel svetsning och slipning, och sådant är det gott om på Tavastland. 

Ray Joaban jobbar fyra timmar, är ledig åtta och går så växelvis med en annan matros. Schemat är detsamma när de ligger på varv. 

En arbetsuppgift som ingår är att öppna tankarna för barlastvatten och klättra in för att kontrollera att allt är som det ska. Eftersom det är ett riskfyllt moment övervakas det alltid av en person som är standby precis utanför. 

Kokt kalv i dillsås

I byssan håller kocken Fleming Andreasson på att förbereda middagen. Även för honom är det ofta mer att göra under varvsuppehållet. I dag är det till exempel 8 personer utöver ordinarie besättning som väntas till middag.

– Det är folk från olika firmor som jobbar här, rederifolk och annat, berättar han. Jag får ett besöksschema så jag kan förbereda mig.

I dag vankas kokt kalv i dillsås och kokt potatis.

Fleming Andreasson trivs i sitt kök.

– Det är lättjobbat, säger han. Vi får proviant var fjortonde dag och det är smidigt att lasta in i köket. Jag försöker variera menyn så det passar en internationell besättning. Det funkar bra. 

Ute på däck springer vi på två personer från SMHI. De ska se över och eventuellt byta ut den väderstation som är installerad ute på däck.

– Vi mäter syre och salthalt, vattentemperaturer och annat som ligger till grund för forskning i havsmiljön, berättar Mikael Stenström som är mätansvarig på SMHI.

Det är ganska ovanligt med en väderstation på ett roro-fartyg. Utöver Sveriges fem isbrytare och forskningsfartyget Svea är det bara på Tavastland det finns.

Annorlunda perspektiv

I torrdockan får man ett helt annat perspektiv på fartyget. Här syns också det arbete under vattenlinjen som redan gjorts, det som är redo för besiktning. Propellerbladen har varit loss och kontrollerats så att de är i bra skick. Nya zinkanoder har monterats på rodret och ska dra till sig rosten i stället för stålet. Och så har det knackats rost och grundmålats. Beige prickar täcker fartygssidan. 

Upphissade i en krankorg står två målare i vita overaller och masker och sprutmålar över det beige och färgar fartyget i en mörkt grönblå färg. Ankaret, som väger 5,5 ton, ses över av ytterligare en vitklädd varvsarbetare. 

Kapten Kristian Örtendahl försvinner ner i torrdockan tillsammans med ett gäng övriga befäl och besiktningsmän. Om allt blir godkänt ska Tavastland redan nästa dag ut på vattnet igen. Resterande underhållsarbete kommer att göras när fartyget ligger vid kaj. Under tiden fortskrider arbetet för besättningen ombord precis som vanligt. Eller, i alla fall nästan.