Linda tog priset

Hon har varit sjöfartsjournalist i drygt 20 år och är numera även deckarförfattare. Linda Sundgren fick årets litteraturpris av Stiftelsen Sveriges Sjömanshus.

Linda Sundgren minns sitt allra första reportage om sjöfart. Hon följde med ombord på Vaxholmsbolagets Solöga en hel dag, intervjuade och tog bilder. När hon kom hem upptäckte hon att filmen i den manuella systemkameran inte matats fram. Det fanns inte en enda bild. – Det var hemskt men det löste sig. Jag mötte upp båten i Stavsnäs och tog nya bilder när de låg till kaj. Och jag gjorde aldrig samma misstag igen, säger hon. Sedan dess har Linda bevakat sjöfartsfrågor för många olika tidningar. För Sjömannens läsare är hon känd för sina reportage om arbetsmiljön ombord. – Sjöfarten är så spännande att skriva om. Fartyg är som små samhällen med allt vad det innebär, och så har vi den politiska aspekten och samhällets beroende av sjöfart för export och import. Det finns så många dimensioner och artikelidéerna tar aldrig slut. Linda har också skrivit om kriminalfrågor och har tidigare jobbat på häkten och anstalter. Intresset för brott och straff har lett till att hon idag även kan titulera sig författare. Hennes första deckare kom 2016 och i år kom uppföljaren i samma serie. Böckerna utspelar sig i Vaxholm och huvudpersonen är redaktör på lokaltidningen. – Jag har länge velat skriva böcker men inte hittat tiden. Ett så långt projekt kräver tid och tålamod, både själva skrivandet och all omarbetning. Tidigare har jag tänkt ”jag gör det sen” men man vet aldrig vad som händer, säger hon och berättar att ett par dödsfall i släkten fick henne att fundera. Fler böcker är planerade. Men Linda är fortfarande främst journalist och skriver böcker på kvällar och helger. Då och då försöker hon få loss hela skrivdagar. – Jag skriver överallt. Ibland åker jag ner till hotellet i Vaxholm och sitter i deras skinnfåtöljer, och ibland ombord på färjorna när jag är ute i skärgården för att reka. Det är inspirerande att vara i miljön jag skriver om. Huruvida det kommer dyka upp sjömän i handlingen framöver vill hon inte avslöja. – Men böckerna utspelar sig i skärgården, med Vaxholmsbåtarna som navet för folk som bor där, så sjöfarten är ju i allra högsta grad närvarande. Att behålla spänningen och lägga ut lagom mycket ledtrådar är en utmaning. – Det gäller att portionera ut informationen. Som journalist är jag van att berätta det viktigaste först. Här är det ett helt annat upplägg, säger hon. För att detaljerna ska bli rätt gör hon mycket research. Pratar med experter, frågar poliser hur det luktar på en mordplats, intervjuar advokater om familjerätt. – Jag är så tacksam att folk är schysta och tar sig tid. Utan dem hade det varit svårt att skriva. Att få Sjömanshusstiftelsens litteraturpris var oväntat och väldigt hedrande. – Det är roligt att bli uppmärksammad för något som både är ens jobb och samtidigt ett brinnande intresse.