Ångbåtsromantik i skärgården ombord på S/S Storskär

Ångbåtsromantiken lever ombord på S/S Storskär i Stockholms skärgård. Fartyget drivs visserligen inte längre med kol men att jobba ombord är ändå som att arbeta i ett museum. Med en stor besättning hålls båten i toppskick och mässingen är alltid putsad. 

Det har varit en rekordsommar för Storskär. En anledning är att många turister väljer Sverige framför ett varmare Europa, resonerar lättmatros Lina Brunfelter. Det är också andra året som passagerarna reser på vanlig kollektivtrafiktaxa.  

– Många fler åker båt nu och det tycker vi är roligt, säger Lina.

Tre timmar innan passagerarna går ombord börjar Rikard Mattsson förbereda Storskär för dagens två kryssningar. Ångfartyget ligger vid Strömkajen i Stockholm och från maj till september erbjuder hon resor i historisk miljö i Stockholms norra och mellersta skärgård.  

– Det tar tid att värma upp maskinen och sedan långsamt släppa på ångan. Filter ska förberedas, och det är en del annat pyssel innan vi är klara för första turen klockan 12.00, säger Rikard.  

Det tar tid att värma upp maskinen och sedan långsamt släppa på ångan.

Rikard Mattsson, matros/eldare

Normalt arbetar han som matros, men just i dag är han eldare.  

– Tidigare jobbade jag bara på däck men i fjol fick jag återupplivat min eldardispens* för Storskär och det mindre fartyget Norrskär, säger han.  

Schemalagd på flera olika båtar under sommaren

Det är en solig sensommardag i augusti. Rikard började som säsongsarbetare 1998 och är i dag heltidsanställd. I sommar har han varit schemalagd på flera olika båtar över hela skärgården.  

– Min ordinarie båt har varit trasig, men jag tycker det är roligt med variationen. Normalt jobbar jag sju dagar och är ledig sju, men jag hoppar gärna in och jobbar extra för att kunna resa till solen en längre period i början av året, säger han. 

Blidösundsbolaget ansvarar för drift och underhåll av flera av Waxholmsbolagets fartyg och rutter. När säsongen är slut läggs Storskär upp i docka för underhåll, sedan ligger hon still över vintern. I april börjar hon rustas för nästa säsong.  

– Det är en unik båt, fantastiskt välskött. Det är som att jobba på ett museum. En del passagerare kommer ner i maskinrummet för att se hur en ångbåt fungerar, säger Rikard.  

Sammansvetsat gäng i besättningen

Det är inte bara båtens historia och kraften i maskinen han tycker om. Besättningen är stor och gänget som jobbar tillsammans är sammansvetsat.  

– Jag gillar när det är mycket folk. Om man kommer överens med besättningen spelar det inte så stor roll vilken båt man är på. Jag är rak som person, om något behöver göras talar jag om det i stället för att gå och muttra. 

Det är en unik båt, fantastiskt välskött. Det är som att jobba på ett museum.

Rikard Mattsson, matros/eldare

Besättningen består av tio personer: två i maskinrummet, två på däck, en i kafeterian, två i byssan, två i servisen, och så kapten som för dagen är Douglas Leander.  

På kommandobryggan finns elektroniskt sjökort och radar, men maskintelegrafen är densamma som när Storskär byggdes 1908. Och det finns ett talrör ner till maskinrummet. 

– Vi har telefon och walkie-talkie också, men den här fungerar bra, säger Douglas.  

Klassiker på lunchmenyn

Klockan närmar sig avgång. Anna Qviström och hennes kollega förbereder matsalen. Mattorna är mjuka och stolarna klädda i röd sammet. Det ligger vita dukar på bordet. På lunchmenyn står klassiker så som Fartygets silltallrik, Lyxig skagenröra och Havswallenbergare. Anna har jobbat på krog i 38 år och kommer närmast från Silja Line. Hennes hjärta klappar extra varmt för Storskär.  

– Det är så mycket historia förknippat med båten. När vi går ut i skärgården tutar vi på vissa ställen och vinkar. Det hör till. Jag hör på ångvisslan vilken kapten som kör, säger Anna.  

När vi går ut i skärgården tutar vi på vissa ställen och vinkar. Det hör till.

Anna Qviström, servitör

Många av gästerna är stammisar. En del åker med fartyget en gång om året. Andra åker flera gånger per säsong eller ett par gånger i veckan. Sedan finns det de som åker varje dag.  

– De äter inte alltid men jag lär känna dem ändå. Jag vet var gästerna vill sitta och när vi får in bokningarna pusslar jag själv ihop borden. Det är  sådant en dator inte kan göra, säger Anna.  

Hon mår bra här. Trivs med jobbet, med arbetskamraterna och med gästerna. 

– Vi jobbar verkligen som ett team, så är det inte på alla båtar. Det är inget skitsnack ombord, ingen skriker på varandra och ingen använder nedsättande ord. Men vi har högt i tak och man måste kunna ta kritik. En bra besättning handlar också om rekrytering och jag tror det är ett stort plus om man gillar båten, säger Anna.  

Logistiken lite speciell

Det är ofta mycket att göra och trångt om utrymmet. Byssan ligger en trappa ner och mathissen mellan kök och matsal rymmer sex tallrikar åt gången. På varje sittning får det plats omkring 55 gäster.  

– Logistiken är lite speciell och visst kan det vara tufft när vi byter mellan sittningarna, men det är inte stressigt jämfört med en vanlig krog. Inget är surrat och det händer att saker åker i golvet, det är ångbåtsromantik för mig. 

Alla anställda blir inte långlivade men de som stannar tycker om Storskär och hjälper också till att hålla henne snygg, berättar Anna.  

– Vi putsar på henne hela tiden, inte för att vi måste, utan för att vi vill. Det här jobbet gör mig väldigt lycklig, säger Anna.  

Båtnörd och ångbåtsromantiker i byssan

Nere i byssan gör kocken Kenneth Christensen sin andra säsong.  

– Jag är båtnörd, skrattar han. Jag bor på en båt och jobbar på en båt. För att riktigt trivas här tror jag man måste vara ångbåtsromantiker. Det är trångt och bökigt och samtidigt fantastiskt att få åka på en båt som är över hundra år gammal, säger han.  

Menyn anpassas efter ytor och lagerutrymmen. Men det är en bred à la carte och i år har lamm blivit en ny storsäljare. Annars är ångbåtsbiffen en stående klassiker, den går helt enkelt inte att ta bort.   

Dagarna är långa, men precis som de andra understryker Kenneth vikten av kamratskapet ombord.   

– Visst, golven är ojämna och vi kan inte rulla vagnar. Mathissen är helt central men på den tiden jag varit här har den bara varit sönder en halv dag. Det finns en tjusning med att saker är som de är, man får anpassa sig och gilla läget.  

Mycket traditionellt sjömanskap

Storskär närmar sig Grenadjärbryggan och mellan träden skymtar de gula kasernbyggnaderna som tillhörde Vaxholms kustartilleriregemente KA1. En passagerare har fällt upp semaforen för att signalera att det finns påstigande på bryggan. Vissa bryggor lägger Storskär alltid an, andra kör hon förbi om inte semaforen är uppe eller passagerarna har meddelat att de vill stiga av.  

Vincent Bodin som är jungman står i fören, redo att kasta trossen runt pollaren.  

– Att jobba på Storskär är mycket traditionellt sjömanskap. Vi splitsar våra egna trossar och halningsrepen till friholtarna. Ibland kan det gå en tross i veckan, ibland fler. Friholtarna är av björk. Stockarna blötläggs under lång tid, vilket gör dem sega, mjuka och toleranta. Björk används eftersom det tar upp otroligt mycket vatten, säger Vincent.  

Tid att lära sig hantverket

Är det dåligt väder måste de ibland göra omtag för att båten inte kommer in första gången, förklarar Vincent. Han tycker att arbetsbelastningen på Storskär är mindre än på andra båtar eftersom besättningen är så stor.  

– På en vanlig båt kanske vi däckisar också har hand om kaféet och maskin. Här rycker vi in och hjälper varandra om det behövs, men annars finns det tid och möjlighet att lära sig hantverket. Visst kastar vi tross och hivar stockar, men jag och Lina kastar vartannat kast så det sliter mindre, säger han.  

När han är i tjänst bor han ombord, precis som Lina, Rikard och maskinchefen som för dagen är Robert Karlsson. Det finns en kaptenshytt också, men den står ofta tom.  

– Det är inga problem att koppla av efter kvällskryssningen, försäkrar Vincent. 

Större försiktighet krävs i maskin

Uppe från matsalen hörs sorl och klirret från glas. Från maskinrummet hörs ångmaskinens rytmiska dunkande. Rikard har en monitor där han kan se vad som händer framme i fören, men han håller ögonen på telegrafen. Signalerna från bryggan kommer tätt när skeppet ska lägga till. Varje hel och halvtimme går han eller Robert ett varv för att se om något behöver smörjning.  

– Man måste vara mer försiktig när man jobbar på ett ångfartyg. Det är rör som är varma, ånga som är varm och så måste vi smörja när det rör sig, säger Rikard.  

Man lagar det som är trasigt, man bryr sig om sina kollegor och man har roligt på jobbet.

Rikard Mattsson, matros/eldare

Han har provat många yrken genom livet, men det är på sjön han trivs.  

– Man lagar det som är trasigt, man bryr sig om sina kollegor och man har roligt på jobbet.  

Fartyget är tillbaka vid Strömkajen och passagerarna går i land. När den sista resenären lämnat fartyget stänger Vincent grinden och hela personalstyrkan samlas på däck. Kenneth sitter med en kopp kaffe i handen. De andra hugger in på maten. Vattnet i Stockholms ström glittrar och på andra sidan ligger Kungliga slottet. Om en timme lägger de ut för middagskryssningen.

---

Fotnot: * För att elda på mindre ångfartyg krävs viss behörighet. Om det råder brist på behörig personal kan fartygsägaren ansöka om dispens för en specifik person och en begränsad tidsperiod.