Förkämpe för sjöfartskultur firar 80 år

Han gick till sjöss på 1960-talet och har lett såväl Sjöfolksförbundet som Sjöfartsverket. Hans engagemang för sjöfartskulturen har hela tiden varit starkt. Nu firar Anders Lindström 80 år.

Svenska Sjöfolksförbundets tidigare ordförande Anders Lindström har i sommar fyllt 80 år. 

Han gick till sjöss i början på 1960-talet och hamnade på grund av dålig syn i byssan, Anders första universitet. Sitt första fackliga uppdrag fick han 1963 som ansvarig för fartygsbiblioteket i en Walleniusbåt i en tid då de flesta svenska sjömän var storläsare. 

På slutet av 1960-talet anställdes Anders som den då yngsta ombudsmannen någonsin i förbundet i Göteborg. Han fick snart också vikariera som ombudsman i Rotterdam, Antwerpen och Genua.

I början av 1970-talet slutade han på förbundet för att studera vidare parallellt med jobb som lärare på LO-skolan Runö och som personalchef i både statsägda färjerederiet Sundfart och fackföreningsägda byggföretaget BPA. 

Valdes enhälligt till förbundsordförande

Mot slutet av 70-talet hade Sjöfolksförbundet tappat förtroendet bland medlemmar och allmänhet, massmedia skrev spaltmeter om förbundets inre stridigheterna. I detta krisläge övertalade en grupp fackligt aktiva Anders att låta sig nomineras till förbundsordförande vid kongressen 1982. Han var då forskningsledare på Arbetslivscentrum, men accepterade och valdes enhälligt av kongressen.

På kort tid lyckades Anders åter få förbundet respekterat i sjöfartsnäringen, bland medlemmar och allmänhet. Samtidigt var 1980-talet en tuff period för svenskt sjöfolk. Rederi efter rederi gick i konkurs eller flaggade ut sina flottor.

Anders insåg vikten av att både arbeta internationellt och att förankra förbundets frågor brett hos våra politiker oavsett partitillhörighet. 

Vann facklig strid mot internationellt sjöfartsregister

Några viktiga fackliga strider under den här tiden var Sjöfolksförbundets kampanj mot ett svenskt internationellt sjöfartsregister och Black Princestriden 1990, då ett norskt rederi försökte introducera lågkostnadsbesättningar på en färja i trafik mellan Göteborg och Köpenhamn. Sjöfacken i Sverige och Danmark vann den senare striden och Sverige har fortfarande inget internationellt sjöfartsregister.

Anders insåg också vikten av att i den fackliga verksamheten ha ett nära samarbete med sjöfolkets egna kulturarbetare som Ove Allansson, Anders Wällhed, musikgruppen KAL och många fler. Förbundets kongresser 1987 och 1992 hade en lång rad uppmärksammade kulturinslag. 

På initiativ av Anders gav förbundet också ut antologin Dikt Babord med kulturinslag ur Sjömannen under åren. Förbundet var nu så omtalat att reklambranschen ett år i början av 1990-talet utsåg det till en av Sveriges två främsta lobbyorganisationer.

Anders var starkt engagerad i det gränsöverskridande fackliga arbetet i såväl Norden som i EU och internationellt. Han blev ordförande för Nordiska Transportarbetarefederationen, NTF, 1990 och valdes vid kongressen i Genève 1994 till ordförande i  ITF:s sjöfartssektion. Han hade då redan haft flera viktiga uppdrag där samt varit vice ordförande i europeiska ETF. 

I slutet av 1995 lämnade Anders den fackliga världen för att bli generaldirektör för Sjöfartsverket. Där stannade han i fem år, innan han 1990 utsågs till generaldirektör för det nybildade Medlingsinstitutet. 

Starkt kulturengagemang

Under alla år har Anders Lindström behållit sitt kulturengagemang. Han var grundare av Sjöfartens Kultursällskap 2002, och tog några år senare initiativet till att praktverket Sjölivets berättare togs fram med Ove Allansson som redaktör. 

Anders var också Ove Allanssonsällskapets grundare och första ordförande.

Så sent som på Krigsseglardagen i Helsingborg den 7 september i år höll han ett anförande i Dunkers kulturhus om de drunknade och glömda krigsseglarna, vars monument i Göteborg han även medverkat till.

Ett försenat men stort grattis till dig Anders!