Arbete på isens villkor

– Vi vill ju köra så lite som möjligt. Ju mer vi kör, desto mer is blir det. Isen är som en snöboll när vi bryter den och ligger och snurrar, säger Samuel Ryhn. Han jobbar som matros på Vilja, en av fyra isbrytande bogserbåtar i Luleå hamn.

Vilja är den första isbrytaren i världen som delvis går på el, och när hon glider in till kaj är det nästan ljudlöst. Med ASD, asimuth stern drive-framdrift, kan propellrarna med en diameter på nästan tre meter rotera 360 grader oberoende av varandra, vilket ger lika stark dragkraft framåt som bakåt och väldigt god manöverförmåga. Det märks, och det känns nästan som att hon kan snurra på en femöring. Det gör också arbetet säkrare.

– När vi ska koppla en båt och den är 17-18 meter hög och jag står nere på akterdäck med en tross i handen. Då är man inte så kaxig, säger Samuel Ryhn, matros på de isbrytande bogserbåtarna i Luleå hamn.

På bogserbåten jobbar vanligtvis tre personer: befälhavare, chief (teknisk chef) och en matros. Befälhavaren har totalansvar för bryggan och besättningen och är även den som koordinerar beställningar. Chiefen ansvarar för drift och underhåll. Matrosens huvudsakliga uppgift är att kasta loss och lägga till, att förbereda vinschar och bogsertrossar och koppla fartygen. Hen sitter med på bryggan under assistanser och är redo att skynda ner på däck vid behov. 

– Jag lyssnar på allt som sägs och har förberett bogsertrossarna därnere. Ju mer man förbereder, desto snabbare är man, säger Samuel.

Han tar också hand om däckunderhåll och städar. På Vilja är det skor av som gäller för att gå in i
mässen. I den lilla hallen finns skor, varselvästar, hjälmar, apparater på laddning och flera dörrar och trappor både uppåt och neråt. Trots att båten inte är så stor är det inte ovanligt att gäster virrar bort sig.

– Det finns många vägar att ta och många nödutgångar.

Det är sen eftermiddag, solen har gått ner och besättningen på Victoria som skött uppdragen under förmiddagen har nyss åkt hem. Vilja som tar hand om eftermiddagens uppdrag har precis varit ute i två timmar.

– Det börjar bli mycket is nu, och då tar allt längre tid. Det ska ju förbrytas, de ska komma in i rätt spår och in till kaj …

Samuel passar på att äta medan vi pratar, lax med potatismos. I mässen finns en stor köksdel, matbord, några stolar och en väggfast soffa i vad som ser ut som olivfärgat skinn som matchar gardinerna. På ena väggen finns en stor platt-tv bredvid skärmen från övervakningskameran och flera kommunikationsapparater. En gammal karta över Bottenviken har ramats in och även ett porträtt på Birgitta Ahlqvist, Viljas gudmor och tidigare ordförande för Luleå Hamn.

I skafferi, kyl och frys har alla varsin namnmärkt hylla. Det verkar främst vara färdig frysmat som gäller. På längre resor får någon i besättningen kocka.

– Det finns många som lagar bra mat, så vi försöker se till att de får göra det. Så finns det de som är bättre på att äta än att laga. 

På vintern har vi 70 procent mer uppdrag än på sommaren.

Vid resor över 12 timmar, till exempel till varv, har båtarna dubbel bemanning. Det är jour dygnet runt med en arbetsvecka som sträcker sig från onsdag klockan 15 till onsdag klockan 15. Inställelsetiden är två timmar.

– Man försöker åka hem så ofta det går. Men många gånger har man jobbat så mycket att det är bättre att bara ta vila ombord. Vi har ju egna hytter, badrum, mässen. Det händer även oss som bor i Luleå, att vi blir ombord hela veckan.

Att vila, det kan vara att titta på tv, slösurfa, hänga i hytten, att gymma eller bada bastu.

– Man tar vila när man får vila. Nästa uppdrag kan ju dra ut på tiden, så man behöver passa på.

Att ha oregelbundna arbetstider och ibland vara borta en vecka kräver en förstående hemmamiljö, men Samuel trivs med upplägget.

– Man gör sitt jobb och när det börjar bli lite tungt eller trögjobbat, då vet man att på onsdag är man ledig igen. Och jag kan inte ta med mig jobbet hem, det är helt omöjligt. 

Arbetet på en isbrytande bogserbåt innebär ovanligt stor skillnad mellan sommaren och vintern. Arbetsuppgifterna blir fler och tyngre.

– Vi går ut på alla båtar nu, säger Samuel och stämmer av med befälhavaren Marcus Hansson innan han fortsätter.

– På vintern har vi 70 procent mer uppdrag än på sommaren. På vintern assisterar vi alla på grund av isläget. 

Dessutom jobbar de i mörker och kyla.

– Jag är född och uppvuxen i det, så det är inget nytt. Man får igen det på sommaren. Mörkret i sig gör inte jobbet svårare, bara om det blir isdimma. Vi har strålkastare. 

Vad gäller kylan är lösningen enkel.

– Kläder efter väder, som på dagis. Sedan står man ju inte ute i flera timmar och håller på. Man vill ju göra allt så effektivt som möjligt.

Årets vinter har varit ojämn, med 25 grader minus vissa veckor och plusgrader andra.

I Bottenviken kan isen ligga kvar till slutet av mars, in i april. När temperaturen sjunker byggs isen snabbt. De isbrytande bogserbåtarna assisterar fartyg in och ut från hamnen, och ansvarar för hamnisbrytning men kan också göra sådant som att lägga bojar på rätt plats i farleden när isen flyttat dem. Ibland kan det räcka att bryta en ränna i isen för fartygen, ibland får de även trycka eller koppla. Alltså putta eller bogsera båten, som en lekman skulle säga.

Radiokommunikationen som hörs i mässen är lika svår att urskilja som ett utrop på en busshållplats.

– Man lär sig. Det är engelska från alla världsdelar, både bra och mindre bra, säger Marcus.

Arbetet kräver mycket kommunikation och samarbete med till exempel agenter, kajpersonal och lotsar.

– Alla kör ju båt på olika sätt. Så alla bygger sina egna rutiner, konstaterar Samuel.

Det är lotsen som bestämmer vad bogserbåten ska göra och när arbetet är klart, men på vintern är bogserbåtspersonalen med och planerar. 

Bogserbåtarna tar hand om allt från mindre fartyg på cirka 90 meter till stora Panamax på 225 meter och uppåt 80 000 ton dödvikt. I de fallen går oftast tre bogserbåtar ut.

Förra året varade issäsongen från mitten av oktober till maj.

Att det faktiskt är is under så lång tid i själva hamnen är något som inte alla söderifrån har förstått. Förra året varade issäsongen från mitten av oktober till maj. Samuel suckar och drar på svaret.

– Det händer nästan dagligen att det kommer fartyg som förväntar sig en isfri hamn, att vi ska ta bort isen. Men isen kommer alltid att vara där. 

Det finns en ansvarsuppdelning mellan kommunalt och statligt vatten, och mellan Vitfägelskär och Larsgrund går gränsen för de statliga isbrytarna. Innanför sköter Luleå Hamn isbrytningen. Men gränsen kan vara flexibel från båda håll om det behövs.

– Vi kör inte dit varje gång. Vi kanske kör dit på förmiddagen när vi tar in en stor båt, och då kanske det kommer två små efter som inte behöver assistans hela vägen. Det beror på att isrännan kan vara mer lättkörd om den redan är bruten innan.

På vintern tar bogserbåtarna hand om isbrytningen i tre hamnar, i Luleå, Piteå och Kalix. På sommaren när alla är tillbaka i Luleå görs det mesta av underhållsjobbet. 

– Vi lägger mycket jobb på sommaren på att förbereda oss för vintern. Vi måste alltid förbereda oss för den värsta vintern. Sedan kan det bara bli bättre …

Tjänstefartygen – bogserbåtar, Sjöfartsverkets lotsar, räddningstjänst och kustbevakning – är förtöjda vid Strömören, knappt en kvarts bilfärd från stan. Där har också Luleå Hamn sitt huvudkontor. De gula statliga isbrytarna ligger vid den gamla malmhamnen Svartökajen, där också kryssningsfartygen lägger till på sommaren men faktiskt även på vintern. De syns från centrum och den berömda isvägen. 

Det finns två besättningar för varje bogserbåt, och sammanlagt jobbar 18 personer i bogserbåtsflottan. I händelse av sjukdom brukar det gå att lösa med att någon från en annan besättning hoppar in. På båtarna jobbar just nu enbart män, men det har funnits kvinnor som sommarvikarierat. På kontoret är det ungefär 65 % kvinnor. 

– Vi vill ju ha blandat, det finns många fördelar med det. Det är inte dålig jargong nu, men det blir en annan jargong och andra samtalsämnen. 

Matroserna jobbar en vecka i taget året om och befälen två veckor på sommaren (april till november). Besättningarna träffas också på avlösningsonsdagarna. Det är viktigt att känna och lita på varandra. De har utsatta fasta arbetstider och följer vilolagen, men på vintern styr uppdragen och behoven av assistans betydligt mer.

– Vi äter när vi får chans, och vilar när vi får chans. Och ser till att det alltid finns färskt kaffe.

Fartygen kan vara åtta gånger så stora som oss. men vi är starkare.

Att flottan nyligen utökats med en fjärde båt underlättar och gör systemet mindre sårbart. Victoria är den tredje bogserbåten med samma namn, men redan i slutet av 1800-talet fanns det en bogserhjulångare som kallades för Gamla Vickan. Den nya Victoria köptes in färdig för 16 miljoner euro. Ett bra pris, enligt både Samuel och Marcus. 

Vilja är 36 meter lång, 13 meter bred och har ett djupgående på 6,7 meter. Hon har isklass 1A super vilket innebär att hon kan ta sig fram i metertjock is.

– De andra fartygen ska ta sin last från punkt a till punkt b. De kan vara åtta gånger så stora som oss, men vi är starkare, säger Samuel. 

Hon ritades i Vancouver och byggdes i Asturien och kördes hem 2019. Till skillnad från de äldre båtarna, som har en krok i aktern, har Vilja vinschar både i för och akter. Hon har också två stora vattenkanoner för brandbekämpning och fendring runt om, tätare mellan spanten och tjockare skrov. Maskinchefen Conny Smedkvist var med i Spanien under bygget. 

– Sedan blev jag kvar. Vi var involverade från ritningsstadiet. Det är en jättefin båt, säger han.

– Hon är stark och mångsidig. Arbetsmiljön är väldigt trevlig däruppe om man jämför med en gammal konventionell bogserbåt, säger skepparen Marcus Hansson.

Bryggan skulle om den vore en restaurang beskrivas som ”lyxig med havsutsikt i 360 grader genom stora panoramafönster”. Nu syns mest mörker, snö och strålkastare. Vågorna som skapas är de som Vilja själv river upp.

Dagens sista uppdrag är inte långt i sträcka, bara till Victoriahamnen som driftas av Shorelink, där det främst lastas och lossas material och råvaror för gruv- och stålindustrin. Däremot tar uppdraget längre i tid än vad som borde vara nödvändigt. Fartyget som ska assisteras är strax över 100 meter och kan vara i Luleå för första gången, åtminstone är namnet inget någon känner igen, och befälhavaren verkar inte van vid att lägga till i is. Det går så pass långsamt att det hinner komma ny is mellan fartyg och kajkant.

Ytvattnet fryser snabbt. Är det 35 grader minus fryser även tjockare is direkt, en dag som denna där temperaturen ligger strax under noll kan det ta fem timmar.

Samuel håller utkik och rapporterar om avstånd och stora iskakor. Vilja har också möjlighet att spola vatten på olika sätt för att hålla undan is, och även för att förflytta fartyg. Frågan om de själva någonsin kört fast är uppenbarligen dum.

– Men andra båtar kör ju fast, säger Marcus med ett skratt.

– Det händer nästan varje dag, säger Samuel.

Han minns fortfarande sin första assistans.

– Med en bogserbåt går man ofta emot fartygen och tar kontakt och är redo att trycka in dem till kaj. Så nära hade jag ju aldrig varit. Jag hade svårt att finna mig i att vi skulle vara så nära att vi hade kontakt. Det var lite ”Vi kör väldigt nära nu!”. ”Ja, vi ska ta kontakt.” ”Jaja, okej”. 

Innan flygpendlade han i fem år till ett jobb inom marinen i Karlskrona. 

– Jag hade tänkt mig fem år men är fortfarande kvar och blir det nog ett tag till. Det händer så mycket här.

Båtpersonalen sitter på första parkett för Projekt Malmporten och Luleå Hamns snabba utveckling mot att bli Sveriges näst största hamn. Det kommer också att påverka deras egen arbetsbelastning, och nya tjänster behövs: port control, en hamnledning som kan planera och koordinera, och en teknisk inspektör som kan stötta maskincheferna på bogserbåtarna. 

– Vi fokuserar på den dagliga driften, men för att den ska rulla på så behöver vi stöttning uppifrån. 

Det finns också en annan viktig sak som de fokuserar på: hockey. Vid match måste teven vara igång så att alla ser hur det går. Och det finns bara ett lag att heja på. 

– Det kommer ju folk från andra håll än Luleå som jobbar här … man undviker dem vid förlust och söker upp dem vid vinst, säger Samuel.

Bella Stenberg