Vad får folk att vilja jobba kvar i sjöfarten?

Vad krävs för att de som utbildar sig inom sjöfart också ska vilja stanna kvar i branschen? Det var en av huvudfrågorna vid Sjöbefälsföreningens seminarium i Almedalen.

De senaste åren har samtliga aktörer inom sjöfartsbranschen varit eniga om att branschen skriker efter folk. Det behövs folk på manskapssidan såväl som på befälssidan, och de närmaste åren är en generationsväxling att vänta då än fler kommer behövas.

Samtidigt lämnar många nyutbildade branschen redan efter några år, alternativt börjar sin karriär under annan flagg än svensk.

Den här frågan djupdök Sjöbefälsföreningen i under sitt seminarium på den maritima mötesplatsen i Almedalen.

40 procent av svenska befäl tog jobb utomlands

Nyligen presenterade Sjöbefälsföreningen en rapport som visade att endast 60 procent av befäl med aktiv behörighet under 2025 mönstrade på ett svenskt fartyg. 

Vart tog de övriga 40 procenten vägen? Det visade sig att ganska många, drygt 1 200, jobbar i våra nordiska grannländer, flest i Norge och Danmark samt ett mindre antal i Finland. 

När Sjöbefälsföreningen ställde frågan till dessa om varför de gjort det valet, blev svaret att det främst handlade om tre områden; lönen, att få ihop familjelivet samt arbetstillfällena.

Av de tillfrågade svarade 76 procent att lönen var den viktigaste faktorn.

Lönen viktig för att befäl skulle vilja återvända

En panel bestående av Johanna Rantsi, riksdagspolitiker för M, Mikael Lindmark, kassör i Seko sjöfolk samt i det här sammanhanget representant för S, Lars Höglund från Furetank samt Peter Hellberg från Sjöbefälsföreningen diskuterade frågan. 

Nettolönen var också den enskilt viktigaste frågan för att folk skulle vilja återvända till svensk flagg från ett jobb utomlands. Frågan som ställdes till panelen var; hur höja nettolönen utan att det påverkar konkurrenskraften för svenska rederier?

Peter Hellberg föreslog att man skulle utreda en ny sjömansskatt utan koppling till sjöfarsststödet.

”En pension som går att leva på”

Mikael Lindmark tog upp frågan om en pension som går att leva på, där det inte som nu dras ”landskatt” på en pension för sjömän som därmed förlorar på detta. 

Johanna Rantsi, M, fastnade för att flera tillfrågade sjöbefäl som tagit jobb utomlands angav ”lägre skatt” som en anledning till sitt val. 

– Sänkt skatt, där känner jag mig hemma! sa hon. Under den här mandatperioden har vi vänt trenden, fler söker sig nu till sjöfartsbranschen och det är bra. Men jag stänger inga dörrar i den här frågan, det är möjligt att det går att se över skattesystemet på något sätt.

Många tvingas lämna sjön när de blir föräldrar

Av de tillfrågade befälen i undersökningen hade också två tredjedelar övervägt att lämna sitt jobb till sjöss på grund av problem att få ihop jobb med föräldraskap. För kvinnor är den låga graviditetspenningen ett problem, och för såväl män som kvinnor är problemet att man blir av med sina behörigheter efter en viss tid i land en stor fråga. När barnen vuxit upp och man är sugen på att komma tillbaka till ett arbetsliv till sjöss har behörigheterna gått ut.

Svårighet att få tillgång till förskola lyftes också som ett stort problem.

Det här var frågor där samtliga i panelen var eniga om att åtgärder behövs.

– Det är en jättebroms i systemet att det är så svårt att komma tillbaka till ett jobb ombord, sa Lars Höglund. Vi är väldigt snäva i vårt sätt att tolka internationella regler i Sverige. Att vi inte kan få till ett system där de som verkligen vill komma tillbaka har möjlighet att göra det är väldigt märkligt.

Vi har medlemmar som är totalt utslitna i kroppen redan vid 40 års ålder.

Mikael Lindmark, Seko sjöfolk

 

Mikael Lindmark gav både ris och ros:

– Det finns svenska rederier som vänder ut och in på sig för att skapa jobb i land för föräldrar till exempel, men det finns också rederier som inte gör ett skit, sa han. 

Behörighetskraven viktiga att ta tag i

Han tryckte också på vikten av arbetsvillkor som gör att ens kropp orkar och håller ett helt arbetsliv.

– Vi har medlemmar som är totalt utslitna i kroppen redan vid 40 års ålder, sa han. Vi måste få alla rederier att göra ansträngningar för att se till att folks hälsa håller.

Vi behöver inte vara snäppet hårdare på allting i Sverige, vi behöver inte ha särkrav.

Johanna Rantsi (M)

Johanna Rantsi såg frågan om behörighetskrav som en viktig faktor och en fråga politiken borde kunna ta tag i.

– Vi behöver inte vara snäppet hårdare på allting i Sverige, vi behöver inte ha särkrav. På det området borde vi kunna få till en ändring, sa hon. 

Inte hållbart behålla status quo

Samtliga i panelen var överens om att det inte är hållbart att behålla status quo, alltså att göra ingenting. Att fler söker sig till sjöfartsbranschen och går utbildningar i Sverige för att därefter söka sig till jobb utomlands gynnar knappast den svenska sjöfarten.

Peter Hellberg efterfrågade ett tillfälligt statligt etableringsstöd till rederier som kan bekosta löneskillnaden för juniora befäl i Sverige jämfört med utomlands.

Mikael Lindmark föreslog i stället att man tittar bredare och att politikerna fattar beslut om en beredskapsfond där medel avsätts för att anställa svenska juniorbefäl i stället för befäl som kommer från utlandet. Det skulle även kunna används för att avhjälpa inom andra bristyrken som kockar, elektriker och reparatörer till sjöss. 

– Gynna företag som faktiskt försöker göra saker för beredskapen, som vill agera men av olika skäl inte kan, sa han.